Drömmarnas cirkus centrum

30/08/2009

Tiden är inne för ännu ett blogginlägg. Undrar hur länge jag förmår föra denna blogg framåt, en del orkar flera år, varje dag! Inte är väl jag en sådan.

Söndag idag, vilans dag. Jag vilar ganska mycket varje dag jag :))) älskar att somna in, älskar att sova, då får jag drömma. Gud vad jag älskar att drömma. I drömmarnas värld händer så mycket, aldrig en tråkig stund, aldrig monotont, det är knappast inte så att man drömmar att man sitter och läser en bok, utan man drömmer om kolossala saker, onaturliga, overkliga saker, flyga t.ex. Man, färdas vidunderligt snabbt i drömmarna, ena stunden kan man stå på en strand, andra sitter man i en Ferrari och färdas mot ett oändligt mål, det är väl så i drömmar, man är härskaren i sin egen sfär, du kan ta vilken roll du vill, eller oftast i mitt fall tilldelas jag en roll, men oavsett är man alltid i centrum, för hela världen, för all kosmos händelser, en outtröttlig cirkus av makt, pengar, fantasifulla varelser och eufori, tillfälligheter i massor, välplanerade tillfälligheter som skapats av fantasin, fantasin för dig från Himalayas höga berg till de djupaste djup i Marianergraven, vad begränsar fantasin, ens kunskap? Ens värderingar? Insikt? Vilka föreställningar kan inte bli verklighet i drömmarnas land. Låt mig få vara den magiske kejsaren av drömmarna jag är i det giriga och egoistiska folkets värld.
Det börjar med hjärtesorg och slutar med själslig död, i mellan kommer ängslan sedan dödsångesten och i mellan de härskar drömmen. Kreativt färgar jag drömmarna med vad denna sinnessvaga jord har gett mig, jag antar att det är min fantasis bibliotek där det hämtas och konstrueras slott, skattkammare fyllda med guld och ädla stenar, jag undrar hur stort biblioteket är? Och om tjugo år? Alexandria? Hoppas! Låt mig återigen få sluta ögonen och bege mig till universums yttre slänter och glömma bort denna verklighet, men återigen ska man vakna och inse att allt bara var en dröm! Attans.

 

Och de sade till Mose: "Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö." Mose svarade: "Var inte rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och inte synda."

 

En gammal vän gjorde inträde häromdagen, Michel, sju-åtta år sedan var det vi senast sågs. Men tiden tycktes nästan stått stilla, det var väldigt roligt att träffa dig och hoppas vi snart möts igen. Jag gillar din bil, good job! ;)

Något nytt om min sjukdom? Nej, knappast! Sjukdom och sjukdom, eftersom ingen vet var det är så är det onödigt att döma det, men en inflammation är det iaf.! Jag börjar må bättre och jag hoppas att detta kan lämna min kropp snart, så jag kan ta tag (!) i livet igen! Denna helt onödiga paus har varit riktigt tung att bära. Jag fick en adrenalin injektion senast jag var hos läkaren, symptomen försvann mycket fortare då, men jag vart helkonstig efteråt, blähä. Kortison dosen har sänkts från 30 till 20, och imorgon ska jag sänka den till 10 mg, ska även lämna blodprov och se om inflammationen ser ut att lämna mig i siffror. Anti-histaminerna har jag helt tagit bort, det känns väldans skönt att rensa kroppen från medicinerna, renande! Jag träffade även överläkaren på Ankaret som inte förstod varför jag åt 30mg av Cipralex då maxdosen är 20, nej inte jag heller egentligen, men det var vad den tidigare läkaren satte mig på, jag tyckte han var oerhört professionell så jag ifrågasatte aldrig det. Även om jag inte kände direkt några bra vibbar från denna man jag nu träffade gick jag med på att sänka min dos av Cipralex till 22,5 mg. Att ändra på signalsubstanserna i hjärnan känns lite underligt, lite skrämmande rättare sagt, vad vet man egentligen vad man skojar med här? Att jag dessutom åt 50 % mer än maxdosen får det ju att kännas ännu mer kusligt. Det finns inte ens några dokumenterade effekter på vad som kan hända vid doser över 20, men risken för och mängden biverkningar ökar ju radikalt. Helst av allt vill jag bli av med alla mediciner, jag är ju ändå bara tjugotre år så det är väl inte för mycket begärt? Vem jag än nu frågar…

Men jag tänker inte sluta med Orudis Retard (HEHE) än, den funkar otroligt bra på mej, en smärtstillande och inflammationshämmande medicin som används flitigt av de med reumatiska sjukdomar, jag märker direkt på morgonen om jag glömt att ta den kvällen innan. Jag ska till Karolinska, den 23e till deras reumatolog enhet, och se om jag har något sådant förfärligt, det känns inte riktigt som det, men såklart, jag måste och Vill testa alla möjliga vägar till att finna vad som är fel. Jag önskar att jag bara kunde tömma en liter blod och ge, HÄR TESTA ALLT NU FÖR FAN, istället för att ge några få stackars babyrör i veckan, omständigt!

 

Något annat!

Klockan kvart över sju på morgonen den 30 Juni 1908, ödelades 2000 Km² mark i Tungusk, Ryssland. Denna händelse kom att heta Tungusk-händelsen kort och gott. Frågan som jag tycker är intressant när det kommer till detta är att INGEN vet varför. Teorier finns så klart, det gör det alltid. Den mest troliga teorin är att det skulle vara en meteor, MEN det finns inga bevis för det heller liksom rester kvar eller något annat som skulle peka åt det hållet. Effekten av explosionen uppgick till ungefär 40 MEGATON (Miljoner ton), det är rätt mycket det, kan jämföras med ”Little Boy” som släpptes över Hiroshima, som hade en effekt på 15 Kiloton(Tusen ton).

Citat från ett ögonvittne: "Himlen delade på sig och en stor eld syntes. Man kunde inte utstå värmen som kom. Explosionen var öronbedövande [och min vän] S. Semenov blåste iväg tre sazhens [sex meter] över marken. När den varma vinden blåste förbi, skakade marken och kojorna. Torven skakades loss från våra innertak och glaset bröt sig lös ur fönsterramarna."

För en del av er som läser detta är det självklart en meteor, för mig, är det självklart något annat.

Nedan, skogen i Tungusk efteråt.

sibirien

 

I illustrerad vetenskap läste jag en artikel om ett sexkantigt moln som inte förändras av omkringfarande stormar eller något annat. Väldigt, VÄLDIGT intressant tycker jag! Hur kan ett moln vara fast? Hur kan det vara sexkantigt? Hur kan det inte påverkas av vindar? Vad gör detta ”moln” vad är detta moln? Forskarna har ingen aning om vad det är eller varför. Jag älskar dessa oförklarliga händelser som sker runt om i våran värld liksom i resten av universum, det visar oss hur små vi är, hur litet vårat förstånd är, hur vi bara är små små små pjäser i livets spel. Det finns massor av oförklarliga, onaturliga ting därute, lämna en kommentar om något ni känner till! :)

 

Nedan, en bild på molnet jag talade om, bilden i Illustrerad Vetenskap var mycket tydligare.

moln

Nu får det vara slut för den här gång, ciao!

 

Dagens citat: ” Gud skapade kvinnan så vacker för att mannen skulle älska henne. Han skapade henne också så korkad, så att hon skulle älska honom. ”


Non compos mentis

26/08/2009

Nu var det ett antal dagar sedan jag komponerade* sist, det tjatas om att jag ska uppdatera bloggen oftare, men jag har inte riktigt haft ro och själsfrid nog till att sitta ner och skriva gallimatias. Fem dagar har gått sedan förra inlägget, och det är nu imorgon jag ska till läkaren igen på vårdcentralen för att fortsätta min utredning, hoppas de har något nytt att ge mig!

Förra vändan jag var så sjuk (för tre år sedan) i detta, stupade och föll också mitt psyke, jag har sedan dess haft alla tänkbara problem med panikångest, generell ångest och depression, jag tror inte att enkom detta fick mig att ”utveckla” mina psykiska problem, men det hade iaf. Den utlösande faktorn. Så jag har strövat fram och tillbaka på – Ankaret, en psykiatrimottagning i Handen, i nu två år blir det tror jag. Jag har fått mycket hjälp och vägledning därifrån, inte bara med mediciner utan även med terapi hos genuint bra psykologer, minsann. Dock har nu Carema Hjärnhälsan tagit över Ankaret och det har blivit något sorts luftslott.

Ska dithän imorgon och träffa en läkare, det kommer nog gå bra, det brukar det göra, de är ofta mycket mer förstående än newbie läkarna på vårdcentralen. Flitiga skulle man kunna kalla dem. Sen ska jag försöka hinna gå till banken innan lunch också, så det blir en stressig förmiddag.

Vad kan vi ta upp idag då, hm. Kan nämna att jag läste i tidningen igår att antalet elever som får MVG i samtliga ämnen har inte dubblats, inte tredubblats, inte TIO dubblats utan 28 (!) ggr dubblats! Mellan 1997-2007! Woosh! Det ni, tänk att vi blir så mycket smartare! Fantastiskt! Eller… Ja, det säger väl sig självt att Sveriges ungdomar knappast blir intelligentare, utan lärarna mer generösa. Vi berör inte det mer.

Här kommer annan intressant statistik som jag funnit: Självmord i Sverige år 2005 från Epidemiologiskt Centrum , Socialstyrelsen (2007). Antal självmord i Sverige, 2005, säkra och osäkra
         0-14 15-24 25-44 45-64  65+
Män      6       83     281    404   261
Kvinnor  5       40     123    193   120

Tänkvärt? Det tycker jag åtminstone, med tanke på att det inte ofta det talas om killars/mäns psykiska ohälsa, utan enbart hur dåligt unga flickor och kvinnor mår i dagens samhälle. Jag personligen har aldrig förstått mig på självmord riktigt, jag har aldrig sett det som någon utväg, jag har svårt att föreställa mig något så hemskt att jag måste gå och ta mitt liv för det, tur är väl det! Knack knack knack…

Borde man få ta sitt liv om man vill? Vilka anledningar, förevändningar skulle vara skäliga? Skulle dödshjälp vara tillåtet i Sverige? Hur ser du på dödstraff, rätt eller fel? Lämna gärna en kommentar, ni är dåliga på det! Berätta vad ni tycker! Vilka ämnen intresserar mina läsare? Vad skulle vara intressant för er att läsa? Jag har själv så dålig inbillningsförmåga (eeeh nej?) , skulle vara roligt att ta upp något som ni själva tänker på, vardagsproblem, kärleksproblem?

Jag har även fått en favorit Michael Jackson låt! Det ni, jag har aldrig riktigt kunna säga att en av hans låtar skulle vara bättre än någon av de andra, de är alla så otroligt lätta att älska, men nu på senare tid har jag verkligen upptäckt att en av låtarna är så perfekt att jag inte kan hålla fast vid det jag alltid ömkat med tidigare, Another part of me, perfekt. Perfekt. Synonymer till perfekt; Fulländad, Fullkomlig, Felfri, Mästerlig, Idealisk och numera även Another part of me. Se Live musik videon på Youtube och bevittna den renaste kärlek och känsla inför musiken genom hans dans och röst.

Det får avsluta dagens inlägg, (*)och jag hoppas liksom ni att nästa inlägg kommer vara bättre!

Dagens citat: ”Det är inte de stora bergen som gör att vi ger upp, utan småstenarna i skon.”

Nedan, när livet var som godast. Jag i röd skjorta :D (9c Söderbymalmsskolan - 2003)
9c

Självömkan

21/08/2009

Vad för öde har föreskrivits mig? Vad för djup mening kan denna krokiga stig visa mig? Det känns som om jag passerar ett minfält och lyckas trampa på varenda mina, för varje nytt kliv, varje framsteg, slåss fötterna undan och jag faller hejdlöst, pladask. Självkänslan har inte direkt en katts smidighet, det är ett stort företag att få den att resa sig igen. Som en uppochned vänd pyramid vilar stilettklacken på en knivsegg, minsta pust av olycklig omständighet eskalerar till lavin av ångestkaos. Förblindad av historiens mörka moln och framtidens nukleära explosions ljus, kunde jag lika gärna vara utan ögon, lyckas ändå inte hitta blindgångarna. Straffas jag? Vad är det för läxa jag vägrar lära mig? Ångesten får mig att implodera, sjukdomen äter mig, inifrån, det är inte första gången mitt liv känns som om det är på standby, hur långt ner är det till de osaligas straffort? Hur långt måste man falla innan man når botten, är det bottenlöst? De fysiska och själsliga demonerna för ett utrotningskrig mot, den lilla rebelliska gruppen av förstånd, vett och mod som barrikerat sig i den sköraste av platser, men ändå oundvikligen sägs det, det sista som lämnar en, hoppet. Hoppets fästningar får sin proviant från de syntetiska tillsatserna, var skulle jag vara utan dem? Skulle jag vara vid liv? Inte för att jag känner mig speciellt levande.

Djävulens klor är vässade. Hoppets sköldar penetreras.

Kan jag inte få lyckas med någonting? Vad som helst som kan få valgravarna kring muren att djupna. Något av mina mål? Någon av mina drömmar? Något stort som får hoppets allt mer försvinnande ljus att inte falla bortom horisonten och lämna mig ensam, i ett totalt mörker. Jag vet att det är fult, men jag är så avundsjuk, på så många som får uppleva så mycket medans jag bara står gräver min grav djupare… Gud’ nu måste jag sluta grina. Tag dig i kragen.

Idag, var jag tillsammans med Micke och Nikolaij på Lekslottet (tror jag det hette) i Tullinge, det var roligt, inte för mig direkt, att avnjuta hoppborgen eller klätterställningarna, men det var roligt att se Nikko göra det, nästa gång får vi ta med honom en kompis, för det enda som multipliceras när det delas är ju glädje! Studievägledaren på Ki har funnit sig tillbaka från semestern och jag hoppas kunna boka in ett möte med henne på måndag redan, jag vill bolla med någon insatt, lägga upp någon riktig plan att efterfölja så jag kan nå de största av målen jag hitintills satt upp.

Tar en klunk kaffe och räknar, sex dagar kvar tills näsa träff på vårdcentralen. Bota mig. Överlista mina inkräktare. Gud anamma mina böner =)




Nedan, jag såg Ice Age 3 idag, väntat på svenskt tal, älskar Robert Gustavsson som Sid, här är Sid mina sina nyfunna barn :D :D :D
fgfg

Nästan nytt inlägg

19/08/2009

Idag tänkte jag inte skriva så mycket om min hälsa, ska till läkaren imorgon igen och vi får se då vad de kan tänkas säga mig. Idag tänkte jag skriva om hyckleri, dubbelmoral och gråzoner. Jag kom och tänka på det igår när jag hörde på radion att Riksbyggen hade blivit anmäld till konsumentverket för deras slogan, eller vad man ska kalla det, på ett par nya lägenheter ”Kungsholmen bästa utsikt” säger de i sina annonser. Det var tydligen himla fel, enligt konsumentverket. Fel fel fel! Vad är så fel? Är det fel att ha en åsikt? Om Riksbyggen tycker att deras lägenheter har bäst utsikt i HELA universum så tycker dom det, Då har lägenheter det! Om jag tycker att min sketna 3:a i Jordbro är Sveriges bästa lägenhet, världens, så tycker jag det, och då är min lägenhet det. Hur kan man anmäla en åsikt? Med vilka argument? Vad är samhället på väg OM det går att göra det? Åsiktsregistrering är förbjuden i Sverige, men liksom alla lagar går det att kringgå, och det kringgås. Det är min starkaste övertygelse att varje människa som vandrar på denna jord borde ha rätt till vilken åsikt som helst om vad som helst, utan att blir straffad av Storebror för det! Vad som är bäst, hit eller dit, här eller där, nu eller då, han eller hon, det ligger ju bara och enbart i betraktarens ögon, bäst är inte fakta, att något är bäst betyder ingenting, det är inget mått, ingenting ingår i ordet bäst och ingenting saknas i ordet. Det är det som är så skönt med bäst, det kan ta vilken form som helst, miljarder former, biljoner former, oändligt antal former. Jag vill kunna stoppa ner min hand i Saharas öken och ta upp ett sandkorn och säga att det är det bästa sandkornet i hela världen, finns inget bättre sandkorn utan att konsumentverket eller någon annan myndighet ska kunna anmäla mig för det. Löjligt? Ja, eller hur? Men vart går gränsen från sandkornet till lägenhet? Vem ritar den? Ingen, för mig iaf.

Om jag vill tro på att utomjordingar finns utan NASA’s samtycke så är inte jag dum, ond eller något alls, jag tycker inte ens personliga åsikter ska avgöra en person, vad man är ”För sorts människa”.

Aldrig ska någon kunna säga till dej att vad du tycker, inte är rätt. Däremot tycker Jag att man ska hålla sig borta från hyckleri, jag menar, om du tycker den vita rasen är den bästa samtidigt som du är tillsammans med en mörkhyad så kanske det ger lite mixade signaler, det är inte fel, men det kan bli lite förvirrande. Som ganska nyligen när jag läste en tjejs blogg, där hon visade upp bilder på sig själv avklädd eller delvis avklädd, samtidigt som hon skriver i inlägget ”att hon egentligen inte brukar göra så här och tycker alla som gör så här är slampor som bara söker uppmärksamhet, är ytliga och blahblahblahblah” då undrar man ju lite, vad vill hon förmedla? Vill hon att vi ska ta ställning till hennes handling? – Att hon laddade upp en nakenbild. Eller hennes skrivna åsikt? – Hennes citat.

Tjejer är ett förunderligt släkte, helt utan vett! Med det sagt så kom jag och tänka på en annan sak som brukar sägas, att pappor ska ta ”sitt ansvar” för barnen, detta tycker jag är väldigt intressant med tanke på att pappor inte har något att säga till om alls när det kommer till abort ”DET ÄR KVINNANS KROPP” – ”HON FÅR GÖRA VAD HON VILL MED SIN KROPP”, hur ska han ta sitt ansvar för något han inte kan rå över, ska han ta sitt ansvar för att råkade födas som pojke, man?

DU KAN INTE GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN, DU SKA BARA TA DITT ANSVAR! TA DET! TA DET !!!!!
Tänk att man kan hålla i ansvar, att ansvar kan förloras så enkelt som att man öppnar en näve.

Jag tycker abort är en intressant fråga faktiskt, för där har det dragits någon gräns för vad som är mord och vad som inte är det med hjälp av några veckor, vad som är en litet bihang och vad som är ett liv. Jag har inte valt någon åsikt i denna fråga, det är en av få frågor jag kan säga Jag vet inte på. Jag vet att jag tycker att varje barn förtjänar en mamma och en pappa, en bra familj med ett bra förhållande, att det är varje ofött barns rättighet att förtjäna att vara efterlängtad istället för föraktad. Men i det stora hela, jag har ingen åsikt… därför skippar vi det nu..


Kärlek då? Ska vi prata om det? Vad är kärlek för dig (lämna en kommentar)?

Micke, min bror, säger att kärlek är en illusion, något ouppnåeligt. Jag håller inte riktigt med om det, för kärlek är ju liksom som vi pratat om tidigare, en känsla, ett tillstånd, inför något eller någon. Att säga att evig kärlek inte finns, eller Att det finns, vem har rätt att göra det? Kanske inte finns för dig, kanske inte för mig, men Kalle och Lisa kanske finner det som sanning. Alla har vi kärlek för något, alla älskar vi något, sin familj, sina vänner, flickvän/pojkvän, sin säng, sina glasögon. Jag tror helt säkert att Alla känner någon form av Evig kärlek till något, någon, som de inte ens kan tänka tanken på att ifrågasätta, något helt och hållet ovillkorligt. För sanningen är ”ju” att livet vore helt totalt värdelöst utan kärlek, vad för värde har ett liv utan kärlek, säg mig. Samma sak där, vem har rätt att säga vad som är rätt och fel när det kommer till kärlek, att det t.ex. fel att Älska pengar. Varför då? Varför ska någon nekas kärlek för att en annan inte känner samma sak? Varför ska man vara dum för att man tycker om något? Samma sak när det kommer till människor, ”han/hon är inte bra för dig” kan man ju höra lite överallt, jag tycker det är mycket intressant att människor har en sådan – kärlek – till att peka och döma folk (istället för att peka på sig själva). Vem bestämmer vem som förtjänar vem? Vem bestämmer vem som är den rätte? Varför ska man ens ”förtjäna” kärlek? Som ett jobb.

- Nu har du varit duktig, här får du lite kärlek.

Har man inte hört hur många gånger som helst ”Varför faller jag alltid för fel killar”, blir man inte trött på det? Jag blir! Tjejer som grinar över sina killars otrohet, falskhet osv. ”Hon” vet ju svaret på sin fråga redan innan hon ställer den, så därför frågar jag er, vad vill hon ha sagt med det? Vad vill hon förmedla? Vad vill hon ha tillbaka för sitt uttalande? Äh, jag förstår mig inte på tjejer, blir bara trött i huvudet när jag tänker på hur mycket problem de skapar, i hjärta och hjärna. Tänk om det är livets gåta, för oss män, att Förstå kvinnor. Jösses. För varje dag som går känner jag mig mer förlorad i detta, ämne. För varje svar jag får på en fråga skapas två nya frågor, det stämmer nog ganska rejält att kvinnor är sämre på matematik och logik än män, för det finns inget som helst vett eller logik i deras beteende. När, eller rättare sagt Om jag hittar någon som verkar det minsta vettig, som jag bara skulle kunna förstå den minsta bråkdel av, ska jag ta henne och aldrig någonsin släppa, en sån värdefull skatt, ovärderligt! Äh, vi lämnar detta ämne…


Underliga citat enligt mig;

”Nästan ny …” – Vad är nästan ny? För mig finns inget sådant, antingen så är den ny eller så är den inte ny, hur kan något vara nästan ny? Här är det inte frågan om vad ordet nästan har för definition utan ordet ny. Vad är det för något som gör något nytt? Ordet nästan är ju hel konstigt.

”Kriga för fred” - >.<

Skriva gärna en kommentar med era underliga citat! Så ska jag skriva ner dem här ovan. :) Jag måste även skriva att inläggen jag skriver här i bloggen kanske inte alltid verkar vara så bra upplagt då jag bara skriver vad som faller mig in utan att gå tillbaka och korrigera, det kan säkert vara lite osammanhängande och så men det får ni tåla. Jag önskar jag hade några andra funderingar just nu som jag vill skriva ner, och reflektera över, men jag kommer inte på någon, hoppas jag gör det tills nästa gång :) Håll tummarna för mig hos läkaren imorgon!



Nedan, bild på "medicinen" Zyprexa (jag äter inte den, vart dock frågad av läkaren om jag ville - testa -).

Skriver ner några biverkningar, skriver ner långt ifrån alla. (från fass)
Vanliga biverkningar; - darrningar - muskelstelhet eller spasmer (inklusive ögonrörelser) - talsvårigheter - ofrivilliga rörelsestörningar (särskilt i ansikte eller tunga) - i början av behandlingen kan vissa personer känna yrsel eller svimma (med långsam hjärtfrekvens).
Andra, mindre vanliga biverkningar; - håravfall. - bröstförstoring (både hos män och kvinnor), plötsligt oförklarat dödsfall, - inflammation i bukspottkörteln som medfört svår magvärk, feber och sjukdomskänsla - leversjukdom som yttrar sig i gulfärgad hud och vita fläckar i ögonen - muskelsjukdom som yttrar sig i oförklarad värk och smärta, förlängd och/eller smärtsam erektion.
Zyprexa
 

Sjukdom och Sjukhusvistelser

14/08/2009

Efter det tidigare inlägget tog min – Sjukdom – ett solidare grepp om mig. I tisdags hade jag sådan smärta i hela kroppen att jag knappt kom upp ur sängen på morgonen, jag tog min portion Prednisolon 15mg (kortison), men inflammationen gav inte vika förens efter flera timmar, närmare lunch, då ringde min farmor mig och hon kom över på en kopp kaffe :) yey! Det är ohyggligt jobbigt att vara ensam när man är så eländig, men mest av allt när man är så orolig som jag blir. Brrrr…. Ringde upp min läkare och frågade om jag fick komma upp till henne, hon hade ingen tid, men jag fick träffa en annan läkare där, hon som ”behandlade” mig förra gången detta drabbade mig för tre år sedan, det var skönt att inte behöva återge allting som händer/hänt mig, jag brukar få göra för varje ny läkare jag träffar, detta möte gav dock inte så mycket mer, förutom att hon förstod att det var lite mer svårartat än vad hon först förmoda, för tre år sedan. Jag beklagade mig över att kortisonet inte gav den verkan som jag erfordra, så hon skrev ut lite Antihistamin (Aerius) och värktabletter (Orudis Retard). Min farmor var med mig hela dagen, även upp på vårdcentralen, det är jag mycket tacksam för, jag älskar att jag har en sån omtänksam och himmelskt fin farmor.

Morgonen därefter, onsdagen , uppnådde inflammationen nya höjder, jag väckte först Betty och sedan Micke, som genast ringde pappa och vi åkte in till Akuten på Karolinska i Huddinge. Det var riktigt tungt, besvärligt, jag mådde inte alls bra, nej nej nej, jag fick lägga mig på en säng och de kopplade upp EKG, Puls o blodtrycksmaskinen och Syrgas, Adrenalin och Tavegyl (Antihistamin) fick jag injicerat i armen, så under hela förmiddagen låg jag där på sängen somnade och vaknad om vartannat, medans flera olika läkare, fyra st, kollade till mig och försökte förstå vad jag drabbats av, de förstod symptomen så klart, det gör jag med, men Orsaken till symptomen kan ingen svara på, vet inte hur många läkare jag träffat nu som verkar vara lika villrådiga som jag. När de mesta av mina fysiska men hade lagt sig gick jag och pappa till Sjukhusets caféteria och tog oss en varsin kopp kaffe, det injicerade Tavegylen blev jag extremt slö av, dåsig, såg inte många meter framför mig alls, det var riktigt jobbigt, jag hade fått en tid klockan ett hos en hudläkare, som inte kollade på mig alls utan bara skickade ner mig direkt igen efter 5 minuter till Akuten, där , fick jag träffa läkarna som vi diskuterade med vad vi skulle göra, åka hem, eller stanna kvar för observation. Jag valde det första, jag kan ju alltid åka in snabbt igen om läget på något sätt skulle förändras till det sämre, det sker inte så hastigt, man har ganska gott om tid på sig (?). De fördubblade min kortison dos som jag först hade fått från 15mg (hög dos) till 30mg (väldigt hög dos), jag fick nya Antihistamin tabletter Loratadin (tssss) som jag ska använda tillsammans med mina första Aerius. Det kändes, eller känns, jätte jobbigt att alla de specialisterna jag träffade på Karolinska inte kunde ge mig något att gå på, någon teori om vad det är för fel på mig. Är jag så ensam om detta?

Jag sov hemma hos mina föräldrar den natten, och morgonen efter, torsdagen, vaknade jag upp till en inte jämbördig, fullt utvecklad inflammation som dagen innan, men väldigt påtaglig och nästan lika skrämmande, jag hade en tid inbokad med läkarna på vårdcentralen klockan nio, så det var bara att knapra i sig morgon ransonerna och be ge sig upp dit, den här gången hade jag sällskap av min lillasyster Victoria, det är alltid skönt med sällskap. Förra veckans provresultat hade inte kommit tillbaka, typiskt. Läkarna visste lika lite idag som förut, vad skulle det kunna vara. Men utredningen fortsätter, jag lämnade nya prover, vävnadsprover (DE SKAR BORT HUD - OoOoOoooo), urinprov, blodprov (dock inte för mina levervärden som jag bad om >.< ). Jag sov hemma den natten med, för om det skulle behövs kunde jag bara väcka pappa och vi åker in till Akuten.

Idag, fredag, mår jag mycket bättre, mina händer var helt normala och fullt rörliga när jag vaknade vilket var nästan lite förvånande, jag blev jätte glad :) de brukar vara den starkaste symptomen och det som gör mest ont på morgonen, men idag woooosh borta. Läkaren ringde idag och bad mig komma och lämna blodprov för levern på måndag, det känns bra tyckte jag för det känns viktigt för mig att kolla det också, för jag har tämligen ont i magen, så klart alla dessa starka mediciner jag äter 6 (!) till antal påverkar mig ganska rejält också inflammationen/infektionen i kroppen, det säger väl sig självt att jag inte kan må tiptop… Bota mig då.

Tanken var inte att detta skulle bli någon sjukdomsblogg där man skulle kunna övervaka min undergång (Eller någotsånär…), jag har försökt att korta ner dagarnas händelser och allt omkring för att det inte ska bli för jobbigt för era stackars ögon att skumma igenom, men eftersom detta är högst aktuellt i mitt liv just nu så skulle det känns underligt att skriva om något annat då det inte rör sig så mycket mer i mitt huvud. Jag hoppas ni fortsätter att läsa min blogg och tycker den verkar intressant, jag kommer så klart ta upp andra tankar och funderingar om livet och världen så snart jag blir frisk, om jag blir frisk…

Go’Kväll / Christoffer ~


Nedan, Karolinska i Huddinge, Sveriges största sjukhus tror jag det.
Karolinska

Doktor Christoffer Tavic

11/08/2009

Nu sitter jag här ikväll igen med en kopp kaffe, och ska försöka hålla liv i min stackars lilla blogg,
Det är ju bara andra dagen så jag förmodar att det blir ganska okomplicerat. Att det kliar överallt på kroppen gör det däremot väldigt mödosamt, efter ett samtal med läkaren idag så ska jag inte ta någon extra tablett av kortison då jag tydligen redan var på en hög dos, jag får väl våndas igenom detta till på torsdag, blääh.

På tal om sjukdom, eller sjukvård, så har jag för inte så länge sedan kommit hem från skolan, (inte för att det har med medicin att göra)…fråga mig inte varför jag skriver så invecklat och osammanhängande, men jag lär mig, jag lär mig!

Efter en uppenbarelse, ingivelse jag inte kunde förneka i sommar, har jag valt att plugga till läkare. En livslång dröm, som jag haft sedan barnsben kommer förhoppningsvis gå i uppfyllelse, underbart! Vägen är lång och hård men jag skulle ångra mig otänkbart mycket på min dödsbädd om jag aldrig ens försökte, så först och främst ska jag göra med ”berättigad” till att komma in på läkarprogrammet, den resan startade jag alltså idag.

Det känns som om jag inte göra annat än pluggar, här och där, jag antar att det är för att jag aldrig riktigt trivts med vart de stråken skulle föra mig, det här däremot känns lika rätt som att en Ferrari ska vara röd, eller ett glas vatten för en uttorkad strupe, eller någon annan självklar allegori. Jag kan inte påstå att jag har haft några andra riktiga drömmar att försöka fullfölja, dock vill jag ha extremt mycket mer av livet än vad som hitintills har gett mig, jag vill resa och se hela världen, uppleva den ta på den lukta den känna den, jag vill ge liv till en egen familj...

Jag är så överfylld med kärlek att jag inte vet vad, mitt hjärta är som en djup brun som fylls på med mer och mer kärlek för var dag, och inte är det någon som kommer och tömmer den, tar sig en hink eller spann, det rinner över, massor av kärlek går till spillo, det är väl onödigt? Smaka! Den är inte förgiftad! Den är ren och äkta, klar som kristall. Bäst av allt, den är gratis! Woho!

Själv är jag också ikväll, ensam, eller riktigt ensam är man ju aldrig när man har en Sessi, hon känner sig rätt ensam hon också, var man än går så springer hon och mjauar framför fötterna på en, mjau mjau mjau mjau! MJAUUUUUUU! Pratade med Robin ikväll också, hans katt Leo har sprungit bort på landet, trist, men de kommer oftast tillbaka av sig själva till slut, och jag hoppas verkligen Leo gör det snart. Trist också att det tog slut med Cissi, det var min övertygelse, eller jag föreställde mig att de skulle vara tillsammans mycket längre. Men jag säger som Farmor ”Faller en står tusen åter”. Vem vet de kanske finner varann igen, livet och ödets vägar är sällan raka, mer som en labyrint, och det blir många senvägar i en sådan!

Nu när jag nämnde Robin kom jag och tänka på två andra vänner, som jag skulle vilja kalla de bästa vänner jag haft, Martin och Micke, de som jag har tillbringat mina senaste år med och skapat många fantastiska minnen tillsammans med (servitrisen på Pizza Hut är ett av de sista minnena, som ger mig ett leende på läpparna), försvann, ganska nära inpå från mitt liv. Det är tråkigt, väldigt tråkigt tycker jag, men det får jag acceptera, att de funnit sina vägar att gå, jag hoppas verkligen de finner lycka på dem. Det är väl så med vänner, flickvänner för den delen med, de kommer och går genom hela livet, det enda som kan vara säkert (eller borde) är att familjen består, vilket är en enorm skatt, och jag har de största och vackraste ädelstenarna i min. Tack, sannerligen.

Det ska bli spännande att se vad Gud har för planer för alla själar i denna karusell vi kallar liv, vilken resa det kommer att bli bara de närmsta åren! Kanske bäst att spänna fast sig. . .


Nedan, min Mjau :) Sessi! YEY :D
Mjau

Bara amatörer behöver inspiration

10/08/2009

Det händer inte så mycket i min vardag, men desto mer i mitt huvud (kanske för mycket..) så det är väl ungefär vad den här bloggen kommer att förära, ett urval av ett någorlunda, stundvis, kontrollerat kaos.
Jag kan egentligen inte komponera ord till en läsvärd text, men jag vill kunna, övning ger färdighet säger de, så jag måste väl börja någonstans. En talang som blir konst, kommer ingen finna här :P
Som den gode, oöverträffliga Stephen King säger: "Bara amatörer behöver inspiration". Men alla kan ju inte vara välsignade med den gåvan som han besitter, vi är dock välsignade, vi får alla äran, möjligheten att läsa hans böcker.

Jag är väl den störste amatören just nu, jag känner inte för att skriva ner något.

Dock tänkte jag skriva att den senaste dagen har jag tänkt mycket på den stackars lilla Therese Johansson Rojo, som ofrivilligt tog klivet vidare för ett tag sedan, jag kände henne absolut inte på något sätt, och ni som läser dagstidningarna varje dag vet säkert mer än mig om historien för detta illdåd, men det gick bara inte att hålla tillbaka tårarna när man såg en minnesvideo med henne på Youtube, jag tycker det är så obeskrivligt hemskt hur någon så oskyldig får betala ett sådant högt pris för några andra ynglingars sjuka saga. Vad är chansen, eller rättare sagt Risken, att två sådana barn som hennes banemän var skulle finna varann och ta med Therese in deras dekadenta förfall ? Sorg är det enda ord, för min del, detta kan beskrivas med.

Jag fick kortison av läkaren när jag var där senast, i torsdags, bara efter någon timme försvann plågorna från mina händer, senare även resten av kroppen, jag vart verkligen lycklig, en enorm lättnad och förtjusning infann sig i allt, underbart. Men... men men men, det nödvändiga MEN, lyckan var inte långvarig, redan nu har effekten avtagit, de bad mig äta tabletterna varje morgon, men det räckte inte till kände jag, så jag tog på eget bevåg en extra tablett på kvällen, jag vet vilken stark medicin kortison är, jag känner den, en riktig mirakel alexifarmakon men den liksom allt annat som är gott här i livet kommer med ett MEN, biverkningarna är ordentliga och det är hyfsat säkert att man får dem om man använder det en längre tid. Jag hoppas bara att jag får snart ett svar från läkarna på vad som är fel med mig, senast nämnde de alla möjliga orsaker mellan himmel och jord, vilket knappast reducerade min ångest, jag är orolig. Det kan inte nog betonas, men sen så sa ju faktiskt psykologen att jag var en sådan person, en orolig person, kul, 
Ska träffa läkaren på torsdag igen och de ska ha svaren från de senaste blodproven och röntgen, får se vilken dom som följer med... Jag har haft denna "åkomma" en gång tidigare, för tre år sedan, det försvann av sig självt då, nu säger en läkare att mina infektionsvärden är 3 ggr högre än vad den var då, det bådar gott för många härliga nattkulor med massor av sömn, ren dvala!

Jag antar att det här får räcka som ett första inlägg, men förhoppningsvis kommer det snart fler.

// Eran förtrogna Christoffer


Nedan, Stephen King på ett av sin dagsverk.
King sitter på ett av sina dagsverk.

RSS 2.0