Bara amatörer behöver inspiration

10/08/2009

Det händer inte så mycket i min vardag, men desto mer i mitt huvud (kanske för mycket..) så det är väl ungefär vad den här bloggen kommer att förära, ett urval av ett någorlunda, stundvis, kontrollerat kaos.
Jag kan egentligen inte komponera ord till en läsvärd text, men jag vill kunna, övning ger färdighet säger de, så jag måste väl börja någonstans. En talang som blir konst, kommer ingen finna här :P
Som den gode, oöverträffliga Stephen King säger: "Bara amatörer behöver inspiration". Men alla kan ju inte vara välsignade med den gåvan som han besitter, vi är dock välsignade, vi får alla äran, möjligheten att läsa hans böcker.

Jag är väl den störste amatören just nu, jag känner inte för att skriva ner något.

Dock tänkte jag skriva att den senaste dagen har jag tänkt mycket på den stackars lilla Therese Johansson Rojo, som ofrivilligt tog klivet vidare för ett tag sedan, jag kände henne absolut inte på något sätt, och ni som läser dagstidningarna varje dag vet säkert mer än mig om historien för detta illdåd, men det gick bara inte att hålla tillbaka tårarna när man såg en minnesvideo med henne på Youtube, jag tycker det är så obeskrivligt hemskt hur någon så oskyldig får betala ett sådant högt pris för några andra ynglingars sjuka saga. Vad är chansen, eller rättare sagt Risken, att två sådana barn som hennes banemän var skulle finna varann och ta med Therese in deras dekadenta förfall ? Sorg är det enda ord, för min del, detta kan beskrivas med.

Jag fick kortison av läkaren när jag var där senast, i torsdags, bara efter någon timme försvann plågorna från mina händer, senare även resten av kroppen, jag vart verkligen lycklig, en enorm lättnad och förtjusning infann sig i allt, underbart. Men... men men men, det nödvändiga MEN, lyckan var inte långvarig, redan nu har effekten avtagit, de bad mig äta tabletterna varje morgon, men det räckte inte till kände jag, så jag tog på eget bevåg en extra tablett på kvällen, jag vet vilken stark medicin kortison är, jag känner den, en riktig mirakel alexifarmakon men den liksom allt annat som är gott här i livet kommer med ett MEN, biverkningarna är ordentliga och det är hyfsat säkert att man får dem om man använder det en längre tid. Jag hoppas bara att jag får snart ett svar från läkarna på vad som är fel med mig, senast nämnde de alla möjliga orsaker mellan himmel och jord, vilket knappast reducerade min ångest, jag är orolig. Det kan inte nog betonas, men sen så sa ju faktiskt psykologen att jag var en sådan person, en orolig person, kul, 
Ska träffa läkaren på torsdag igen och de ska ha svaren från de senaste blodproven och röntgen, får se vilken dom som följer med... Jag har haft denna "åkomma" en gång tidigare, för tre år sedan, det försvann av sig självt då, nu säger en läkare att mina infektionsvärden är 3 ggr högre än vad den var då, det bådar gott för många härliga nattkulor med massor av sömn, ren dvala!

Jag antar att det här får räcka som ett första inlägg, men förhoppningsvis kommer det snart fler.

// Eran förtrogna Christoffer


Nedan, Stephen King på ett av sin dagsverk.
King sitter på ett av sina dagsverk.

Kommentarer
Postat av: Michael Tavic

Kul att du vill börja blogga :) det kommer säkert gå bra! / Storeror

2009-08-10 @ 08:21:53
URL: http://kajjansblogg.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0