Sjukdom och Sjukhusvistelser

14/08/2009

Efter det tidigare inlägget tog min – Sjukdom – ett solidare grepp om mig. I tisdags hade jag sådan smärta i hela kroppen att jag knappt kom upp ur sängen på morgonen, jag tog min portion Prednisolon 15mg (kortison), men inflammationen gav inte vika förens efter flera timmar, närmare lunch, då ringde min farmor mig och hon kom över på en kopp kaffe :) yey! Det är ohyggligt jobbigt att vara ensam när man är så eländig, men mest av allt när man är så orolig som jag blir. Brrrr…. Ringde upp min läkare och frågade om jag fick komma upp till henne, hon hade ingen tid, men jag fick träffa en annan läkare där, hon som ”behandlade” mig förra gången detta drabbade mig för tre år sedan, det var skönt att inte behöva återge allting som händer/hänt mig, jag brukar få göra för varje ny läkare jag träffar, detta möte gav dock inte så mycket mer, förutom att hon förstod att det var lite mer svårartat än vad hon först förmoda, för tre år sedan. Jag beklagade mig över att kortisonet inte gav den verkan som jag erfordra, så hon skrev ut lite Antihistamin (Aerius) och värktabletter (Orudis Retard). Min farmor var med mig hela dagen, även upp på vårdcentralen, det är jag mycket tacksam för, jag älskar att jag har en sån omtänksam och himmelskt fin farmor.

Morgonen därefter, onsdagen , uppnådde inflammationen nya höjder, jag väckte först Betty och sedan Micke, som genast ringde pappa och vi åkte in till Akuten på Karolinska i Huddinge. Det var riktigt tungt, besvärligt, jag mådde inte alls bra, nej nej nej, jag fick lägga mig på en säng och de kopplade upp EKG, Puls o blodtrycksmaskinen och Syrgas, Adrenalin och Tavegyl (Antihistamin) fick jag injicerat i armen, så under hela förmiddagen låg jag där på sängen somnade och vaknad om vartannat, medans flera olika läkare, fyra st, kollade till mig och försökte förstå vad jag drabbats av, de förstod symptomen så klart, det gör jag med, men Orsaken till symptomen kan ingen svara på, vet inte hur många läkare jag träffat nu som verkar vara lika villrådiga som jag. När de mesta av mina fysiska men hade lagt sig gick jag och pappa till Sjukhusets caféteria och tog oss en varsin kopp kaffe, det injicerade Tavegylen blev jag extremt slö av, dåsig, såg inte många meter framför mig alls, det var riktigt jobbigt, jag hade fått en tid klockan ett hos en hudläkare, som inte kollade på mig alls utan bara skickade ner mig direkt igen efter 5 minuter till Akuten, där , fick jag träffa läkarna som vi diskuterade med vad vi skulle göra, åka hem, eller stanna kvar för observation. Jag valde det första, jag kan ju alltid åka in snabbt igen om läget på något sätt skulle förändras till det sämre, det sker inte så hastigt, man har ganska gott om tid på sig (?). De fördubblade min kortison dos som jag först hade fått från 15mg (hög dos) till 30mg (väldigt hög dos), jag fick nya Antihistamin tabletter Loratadin (tssss) som jag ska använda tillsammans med mina första Aerius. Det kändes, eller känns, jätte jobbigt att alla de specialisterna jag träffade på Karolinska inte kunde ge mig något att gå på, någon teori om vad det är för fel på mig. Är jag så ensam om detta?

Jag sov hemma hos mina föräldrar den natten, och morgonen efter, torsdagen, vaknade jag upp till en inte jämbördig, fullt utvecklad inflammation som dagen innan, men väldigt påtaglig och nästan lika skrämmande, jag hade en tid inbokad med läkarna på vårdcentralen klockan nio, så det var bara att knapra i sig morgon ransonerna och be ge sig upp dit, den här gången hade jag sällskap av min lillasyster Victoria, det är alltid skönt med sällskap. Förra veckans provresultat hade inte kommit tillbaka, typiskt. Läkarna visste lika lite idag som förut, vad skulle det kunna vara. Men utredningen fortsätter, jag lämnade nya prover, vävnadsprover (DE SKAR BORT HUD - OoOoOoooo), urinprov, blodprov (dock inte för mina levervärden som jag bad om >.< ). Jag sov hemma den natten med, för om det skulle behövs kunde jag bara väcka pappa och vi åker in till Akuten.

Idag, fredag, mår jag mycket bättre, mina händer var helt normala och fullt rörliga när jag vaknade vilket var nästan lite förvånande, jag blev jätte glad :) de brukar vara den starkaste symptomen och det som gör mest ont på morgonen, men idag woooosh borta. Läkaren ringde idag och bad mig komma och lämna blodprov för levern på måndag, det känns bra tyckte jag för det känns viktigt för mig att kolla det också, för jag har tämligen ont i magen, så klart alla dessa starka mediciner jag äter 6 (!) till antal påverkar mig ganska rejält också inflammationen/infektionen i kroppen, det säger väl sig självt att jag inte kan må tiptop… Bota mig då.

Tanken var inte att detta skulle bli någon sjukdomsblogg där man skulle kunna övervaka min undergång (Eller någotsånär…), jag har försökt att korta ner dagarnas händelser och allt omkring för att det inte ska bli för jobbigt för era stackars ögon att skumma igenom, men eftersom detta är högst aktuellt i mitt liv just nu så skulle det känns underligt att skriva om något annat då det inte rör sig så mycket mer i mitt huvud. Jag hoppas ni fortsätter att läsa min blogg och tycker den verkar intressant, jag kommer så klart ta upp andra tankar och funderingar om livet och världen så snart jag blir frisk, om jag blir frisk…

Go’Kväll / Christoffer ~


Nedan, Karolinska i Huddinge, Sveriges största sjukhus tror jag det.
Karolinska

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0