Tristess

29/09/2009

 

Vad nu? Är du här igen, vilka lögner ska du nu komma med? Din smutsiga mun kommer de storslagna orden, men, det skulle lika gärna kunna vara spya för det äcklar alla och får våra öron att blöda. Håller för dem. Och du förvandlas till Mefistofeles själv. Lämna våra oskuldsfulla själar ifred, vi vägrar lyssna, vi vägrar manipuleras, kontemplera dina visdomars ord. Solen skänker dig ingen skepnad, vinden tar inga omvägar runt din kropp, vattnet delar sig inte när du faller i, dina fötter lämnar inga fotspår när du jagar mig i snön, dock blir ditt hjärta ett inferno när du nuddar den mest trasiga, Ditt ansikte är lika tydlig som en ordlös bok, vad vill du egentligen? Vilket syfte har gemenheten du drar efter dig? Är den här för oss? Ska ni förgöra oss? Vi är ju bara en, orättvist! Men det är väl det du lever på, oförtjänad beundran. Här finns inga synder du kan inkassera. Din vinst är enbart gagnlös men menlöshet är ju lika mycket värt för dig. Min själs murar är kevlar för din kluvna tunga, du kommer aldrig igenom. Dina handlingar går inte omärkt förbi även om du är ett ensamt träd i öknen, det finns En som ser och känner varenda unken pust du förgiftar oss med. Ett ensamt törstigt träd i den torraste öknen. Här kommer du aldrig växa dig stor och stark, fly medans du kan. Ingenting väntar längtar ju så efter dig, han ska krama musten ur dig. Du vill inte veta vad Han har armerat mitt psyke med, ge mig ditt bästa och jag ska skära av dig din tunga, aldrig mer smaka olyckans arom. Vad sägs om det, vågar du? Är du beredd att låta mig stjäla ditt öde. Möt mig i Tsarskoje selos gyllene trädgård, och min klingas legering ska bli din sista gåta att för alltid bli olöst. Se så. Vem tror du att du e och att du talar med, vem tror du att jiddrar med?


Imorgon telefonsamtal med byråkrater (visste ni att man kan skriva sig hos en person utan dennes tillåtelse? Inte jag, men nu vet jag. Samhällets byråkratiska system verkar vara uppbyggt EMOT mig) och besök på vårdcentralen och middag hos föräldrarna, ikväll, tristess.

 

/Christoffer

 

tsarskoje


Var är du? Vad är du?

26/09/2009

Neddragen i det djupaste vatten, kall som Sibirisk vinter stryper kölden likt en livrem din kropp, liksom en blind famlar du med dina armar, dina griniga ögon är inte till någon nytta här det vet du väl, det är mörkare än de svartaste hål allt stjäls, allt ljus och allt ljud, det är en själlös gam, din förtvivlan hörs inte när du skriker och vrålar ut dina nödrop, sluta. Var är du, vad är du. De osaliga greppar om dina anklar hårdare tvingar dig att se hoppets ljus fördunkla, du kan inte fly för du Ska inte fly, varthän du är, är det där du hör hemma, tror du att du bestämmer, ha! Din vilja är bara en illusion, du är en tingest, världen är en förutbestämd spelplan, som om hoppet vore ett skenande tåg springer du efter det på perrongen, lönlöst, inse. Acceptera din skapares misslyckande, låt strandvaskarna visa sin hemvist för dig, snart också din institution. Dina lila armar vars ådror nästan spricker av trycket, sträcker du uppåt som för att försöka nå och greppa verkligheten som du så gärna ville lämna… hon rör vid dem, hon tar i dem! Fyller dem med sin glöd när hon drar dig ifrån evighetens tomhet, paniken förvandlas till glädje, från dina ansiktsmuskler hör hon ett leende spänna sig och rycker hårdare, dig upp ur gehennas dödliga fattning, du öppnar dina ögon för att reflexmässigt lika snabbt stänga dem, förberedd öppnar du dem igen, för att skåda den vackraste av skönheter, hon rycker upp dig ur floden av illvillande och osaliga själar, viskar i ditt alltmer naturligt färgade öra… vad är det hon säger… hon omfamnar dig med sina vingar, du brinner inombords. Var är du? Vad är du?

 

Jag såg Dr.Phil imorse (hehhehehehe) och det här programmet var tillägnat stackars män (apropå feminism från 21 sep), det var en herre där som så gärna ville tillbringa mer tid med sina barn genom att byta yrke (till matematik lärare) och fullfölja sin dröm. MEN, det fååååååår han inte, eftersom då skulle han hamna i fängelse :D :D bra system de har där va! Äckliga USA…. I och med att han skulle byta jobb skulle han få mindre i lön, alltså skulle han inte kunna betala sin ex fru (som själv hade inte bara en utan FLERA universitets examen, hon ville bara inte jobba) lika mycket underhåll. EFTERSOM (!) Barnen hade vant sig med en viss ”Standard” givet med hjälp av hans underhåll till henne, FÅR han inte byta jobb till ett sämre betalt (men med mer tid till sina barn), för i USA liksom många andra länder så är det straffbart att vara skyldig någon pengar, du kan (som han) hamna i fängelse om du inte betalar dina skulder. Känns detta som ett hälsosamt system? USA handlar verkligen bara om pengar, det är till och med straffbart att inte ha pengar. Vad är det, herregud… så har dom mage att sitta och döma och trycka ner den här stackars killen, för att han vill ha mer tid med sina barn istället för att ge deras mamma mer underhåll. Jag blir ARG! Så arg. ARGGH åt helvete med allt som rör feminism! Det är inte mer synd om kvinnor, ni får till och med gå av en sjunkande båt före.

 

Kort inlägg idag med, men jag kände bara för att skriva något, som en liten dikt, och sen var jag tvungen att skriva något konkret också ja! Just de, hmpf! 20 och 50-lappar var tydligen rånarnas byte mest bestod av enligt farsan… TRIST! Anyways… ha en fortsatt trevlig helg / Chris

 

Nedan, gammalt jag, men ack så tuff :D :D :D

jag1jag2jag3


Sjukilisjuk

25/09/2009

Man ska inte ropa hej förens man kommit över ån, jag trodde jag fann en bro över till andra sidan, där gräset var lite grönare, men det var bara en hägring. De senaste dagarna har varit ganska jobbiga, även om det inte varit likadant som för en månad sedan så har det varit värre än på länge. Jag trodde jag bara skulle bli friskare nu, men vad det än är, vill det inte riktigt ge med sig. Hopplöst är det, har varit på Karolinska, Huddinge Sjukhus, två gånger den här veckan, första gången träffade jag en läkare för undersökning, andra gången träffade jag samma läkare tillsammans med överläkaren där. Som vanligt kan de inte ge mig någon diagnos, dock tyckte jag det var väldigt trevliga, förstående och tillmötesgående, till skillnad från tidigare läkare jag träffat. De var intresserade av vissa provsvar, eller förvånade rättare sagt, jag hade för höga värden (på vissa specifika grejer, som jag inte kommer ihåg vad det hette >.<), vilket var underligt enligt dom, eftersom det är för låga värden som kan ge sådana här uttryck som jag upplever. Jag fick lämna några avancerade blodprov som skulle ta uppemot två veckor att få svar på, då dem är komplicerade att genomföra. Jag är väldigt sugen själv på att börja studera till läkare nu, ska göra högskoleprovet också, i vår tror jag det är första man kan göra det, vår och höst? Tror jag.. men de är giltiga i fem år så det är ju bra. Om man klarar sig bra, eller riktigt bra på provet så har man väldigt stor chans att komma in, om man får 2.0 (högst poäng) på provet kan man komma in på vilken skola och vilket program som helst i hela Sverige, Garanterat! Så ovanligt är det, men även 1.9 och 1.8 ger garanti plats, typ. Vi får se vad man kan få in där för poäng själv, om det inte går något vidare första gången kan man ju alltid göra om det, 350kr kostar det. En liten peng för vilka dörrar detta prov kan öppna.

 

Rånet då? Var det inte tufft? Riktigt skickliga de där grabbarna var oj oj oj som en film. Skulle inte förvåna mig om det blir en film i framtiden också, spännande :) det som förvånar mig ändå är ”Sveriges” attityd till polisen, speciellt när folk säger, även tidningar och tv-kanaler; VARFÖR SKÖT INTE POLISEN PÅ HELIKOPTERN? Då undrar man ju egentligen om man tänkt igenom sin fråga riktigt ordentligt. För det första, varför ska man skjuta på helikoptern? Eller varför ska de skjuta över huvud taget? Det rånade! RÅNADE! Det är ganska oskyldigt mot vilka andra brott det finns, ska man ta livet av dem för det? För att de själ pengar? När blev pengar så viktigt? Mer värdefullare än liv? Även om det är en rånares liv. Vilken själlös polis skulle vilja ha ett liv på sitt samvete bara för en väska med papper? PAPPER. Papper…. Man kan kalla det vad det vill, men det är fortfarande bara papper… För det andra, polisen stod på andra sidan gatan och helikoptern var på taket, vilken polis är en sådan prickskytt att han kan garantera att han slår ut någon vital del på helikoptern utan att orsaka en större olycka eller ta någons liv? Varför ska man spela hjälte? Över pengar dessutom! Om det hade varit ett barns liv det handlade om kan man ha förståelse för, men det är ju bara pengar! Jösses, jag kan inte förstå att man, ni, svensson, kritiserar polisen för att de inte sköt och ifrågasätter det. Vad är det för attityd, till samhället, till människor, till livet överhuvudtaget? Poliser står inte över lagen, de har inte rätt att ha ihjäl människor hur som helst. Jag hoppas i vilket fall som helst att de som gjorde de här inte åker fast, efter en sån här fin kupp borde de inte det heller.

 

Oj oj, nu hinner jag inte skriva mer för idag ska åka iväg strax, men nästa inlägg får bli lite mer innehållsrik! Ha en trevlig helg gott folk! /Chris


Finis malorum

21/09/2009

Sakta men säkert börjar min infektion ge med sig, kapitulera under mina försvarares sylvassa dolkar, den vita flaggan fladdrar till, låt alla ockupanter få veta att deras tid är förbi, att de stora slagen är över. Jag vann. TRIUMF. Bara några illvilliga rebeller kämpar meningslöst. Ge upp och försvinn. Hänsynslös har deras invasion varit, låt euforin i mina ådror nu förgifta de djävulska väsen som återstår, ge dem mod att våga dricka, utan vördnad ska även min rensning vara. Utrotning är den enda vinnande vägen i detta krig. Krigsfångar, nej, de enda spåren efter kriget ska vara minnen, förbjudna minnen. Ruinerna av forna tider ska ge vika för en ny era som nalkas vid horisonten. En ny era av stora ädla dagar. Ej förpestade av gårdagens misslyckanden. Men nu, innan morgondagens sol visar sig, låt mig vila… för i morgon är framtidens äventyr här.

 

Frågan återstår, vilka felaktiga överträdelser har jag gjort, de måste ha varit grova, för straffet har varit det grövsta. Efter panikångestens inträdande har moralen om vad som är rätt och vad som är fel nått himmelska nivåer. Allt för att minska, eller undvika ”onödig” ångest har jag beaktat balansen i vågspelet inom mig. Så vad har jag gjort som varit oberättigat av mig, vilka handlingar har varit obefogade. Sådana tankar fyller mig mer och mer, jag vill inte göra fel. Jag vill göra rätt och korrekt. Jag vet om vissa felsteg, men de rättfärdigar jag för det är ju ändå faktiskt tuffa tider vi lever i. Jag är inte mer än bara människa, det vet Han om. Äsch, tankar som dessa är jag nog ganska ensam om så jag tar inte upp dem, kan ändå inte formulera om dem till ord, så att man kan förstå. Jag förstår knappt själv. Fast någon gång skulle jag kanske försöka, det vore en utmaning. Jaja… skitsamma…

 

Jag är sugen på tatuera mig igen, tre gånger har jag gjort hittills, begiven på något fornegyptisk, deras historia och mytologi har alltid fascinerat mig, jag har ett Ankh på handen, jag vill nog fortsätta i det spåret, vad som ska komma nu närmast vet jag inte. Tutankhamon är en favorit, men den skulle nog bli för stor, eller jag vill ha den stor om jag skulle tatuera den, men den känns inte så aktuell just nu, så de mest realistiska tankarna är nog Horus öga, den är väldigt vacker! Passar sig utmärkt som tatuering, tror jag. Annars vill jag även förändra den kyrilliska tatuering jag har på min vänster arm, göra den lite mjukare, lite mer detaljerade, kanske att den ska förbinda sig ihop med något som Draken på den högra armen gör (med Ankhet).Det är lite farligt att tatuera sig, när man en gång börjat så vill man ha fler och fler hehe vi får se hur många som pryder min kropp, slutligen.

 

Och


några ord om feminism. Kan man inte bara överge denna tramsiga ”kamp” ? Den är så tröttsam, tjatig helt enkelt, tycker ni inte? Det talas om att kvinnor ska ha ”samma” rättigheter som män, jämställdhet. Men till vilka nivåer kan man ta detta egentligen? Det handlar ju nu om kvotering i många fall, ”det ska vara 50% kvinnor i en styrelse” är det en rättighet? Är det en rättighet, som kvinna? Nej, jag tycker det borde vara en rättighet som människa, som person, inte som ett kön. Bara för att man är en kvinna ska man få en plats, bara för den sakens skull. Fånig kvotering. Är det verkligen så synd om Sveriges kvinnor att vi måste ha denna debatt? Denna strävan? På vårdcentralen i brandbergen har de en broschyr som jag alltid ser när jag sitter och väntar på min tur, titeln lyder ”Våld mot kvinnor är mäns ansvar”. Efter ha sett den ett antal gånger börjar man ju fundera, varför är det mäns ansvar? Är kvinnor ansvarslösa? Varför kan det inte finnas en broschyr som heter ”Våld mot män är kvinnors ansvar”, jag skulle vilja lägga ”ansvaret” på dem, er. De/Ni vill väl ha jämställdhet? ELLER?!!?!?!?!? Ne precis, det är bara när det passar som kvinnor vill ha jämställdhet, när det kan gynna och underlätta för dem. De är synd om alla minoriteter, ju fler du tillhör desto mer synd är det om dig; gammal, invandrare, muslim, kvinna, handikappad osv osv. Min gamle vän Martin nämnde någon gång för länge sedan när vi hade denna diskussion, att dom som det är mest synd om i detta samhälle är de som inte tillhör någon av alla minoriteter. En svensk ung frisk man. Han är den person som är minst berättigad till att klaga. Jag menar inte nu att gamla traditioner om att kvinna ska vara hemma i köket och laga mat till mannen, städa och passa barnen fortfarande behöver leva kvar, vi lever ju i ett modernt samhälle alltså borde värderingar följa med och utvecklas åt det hållet. Men jag är trött på feminismens kamp, att kvinnor är så underlägsna att det är så synd om dem o blablabla *mickey mouse club*, jag tycker ofta kvinnor har mycket mer makt än män, speciellt inom ett område, över män. En kvinna kan få en man att göra i princip vad som helst, men en man kan inte få en kvinna att göra det.

 

/Chris~


En dam är en kvinna, vars närvaro leder till att männen uppför sig som gentlemän.

 

Nedan, Jennifer Love Hewitt, jag skulle inte säga Nej till henne :D

jennifer


Värdelöst inlägg

19/09/2009

Varvade pussel spelet Cradle of Persia för hundratusende gången nyss… baaah, är så VIDUNDERLIGT (jag är ett vidunder) trött på det, men det är något avkopplande med spelet som gör att jag inte kan sluta. Vet inte riktigt vad nytt jag har att skriva om idag. Men jag kan ta upp några tankar iaf, imorse såg jag en debatt på teve, ganska tidigt på morgonen faktiskt så det var nog en repris, eller är rätt säker på att det var en repris hehe, men i vilket fall som helst pratade de om de här fyra ”svenskarna”, som satt anhållna i Pakistan, de satt politiker och andra välutbildade personer tillsammans med några muslimer av olika härkomst som satt o grinade och tyckte människor var fördömande. Blablablabla, jag vart så äcklad av den här debatten, att jag inte orkade kolla mer än tio minuter, jag är så fruktansvärt trött på det här daltandet med muslimer, jösses… Det finns ju inga tvivel på vad de hade för ärenden där, att påstå att de var där på semester eller annan sightseeing är ju bara för löjligt. Det finns ingen debatt. Ingen. Varför ska man dalta med dem? Varför ska man försöka vara terroristers vänner?

 

Nä, jag förstår mej inte på Sverige faktiskt, här ska man skämmas att man är svenska, man får inte uttrycka glädje för att man är svensk eller någon form av patriotism, man får inte sjunga svenska nationalsången på skolavslutningen, man får inte ha skolavslutningen i en kyrka. Allt som inte är okey för muslimerna tar vi bort från våra traditioner. Varför? Om jag bara visste. Sverige är ganska ensam om detta i världen (som tur är), våra grannländer skäms till och med över oss, ”Titta på Sverige, vill ni att det ska bli så här” propagerar dem till sitt egna folk, nej tydligen inte, eftersom de har ”främlingsfientliga” (FIENTLIGA, ARRRRGGGH!”!!) partier som regerar. Jag är även rätt trött på att människor envisas med att jämföra islam med kristendomen. Här kommer en liten text jag fångat upp;

 

” Islam har lika litet med kristendom att göra som natt har med dag. Allah är inte samma gud som kristnas gud, för Allah har ingen "son". Att ordet Allah betyder Gud har ingen betydelse i sammanhanget. Och inom Islam är Jesus blott en profet, den tredje i hierarkin efter Allah och Muhammed. Inom kristendomen är Jesus Gud. Fadern, Sonen och den helige Anden, den heliga Treenigheten, vilket Koranen och Islam kallar för hädelse och pervertering. Islam is all about submission and subjugation. Dar al-harb, krig(krigets hus), gäller alla ickemuslimer. Fred, dar al-Islam/dar al-Salaam(Islams/fredens hus), gäller endast mellan muslimer. Fred mellan muslimer och ickemuslimer blir det först när ickemuslimerna antingen har konverterad till Islam, underkastat sig Islam eller dödats. Sån är "fredens religion" i ett nötskal.”

 

Nej, det finns för mycket åsikter om detta för jag ska orka ta upp det nu, alldeles för tungt.

 

Låt mej förmedla lite tankar som jag har om våran nuvarande regering istället. För jag förstår inte hur Sverige kan ha röstat igenom den här regeringen, vad var det som lockade så mycket? Skattesänkningarna? DU ska få MER i plånboken (Och mindre till ditt lands sociala skyddsnät, till ditt sjukhus, din skola, ditt barns skola, dina vägar, till allting som inte enbart är ditt)? Är det det? 60% av skattesänkningarna har gått till 10 % av befolkningen. Tror du att det är de tio rikaste % eller tio fattigaste % av Sveriges befolkning? Tycker du det är positivt av staten att sälja ut alla deras (våra) företag (som även går med vinst) för struntsummor. Är det bara jag som tycker det är skönt att veta att ett företag ägs av staten? Är det bara jag som tycker att det ger en trygghet? Jag förstår inte hur man kan försvara en kapitalistisk ideologi, det bygger ju verkligen på att man ska sparka dem som ligger ner, de sjuka, de svaga, de gamla, de som har det redan svårast i samhället, och att göra det enklare för de som redan har det gott ställt, de rika och välbärgade. Jag förstår inte hur man kan sova gott om natten. Finns det ingen medmänsklighet? Tänker man bara på sig själv och sin egen förmögenhets storlek? Skäms man inte? Man höjer skatten för pensionärerna, dom som har byggt upp det här landet, dom ska vi göra svårare för. Härlig tanke. Dom betalade skatt för att få pension och ska nu betala ännu mer skatt på skatten. Vad är det?...vad är det… min farmor, min älskade snälla underbara farmor är 73 år. Sjuttiotre år! Hon jobbar, hon BETALAR 250kr för att få jobba en kväll (Med en handikappad person). Istället för att få tillbaka 12 000kr i skatt i år, fick hon restskatt på 1000kr. Pga att hon har jobbat. Alltså kan man säga att hon har betalat 250kr för att få jobba. Varför jobbar hon? För att hon VILL, hon tycker om sitt jobb, hon jobbar inte heltid, nej nej, hon ställer upp och jobbar när det behövs någon gång ibland (Hon stjäl alltså inte jobb från någon annan). Är det inte skäligt att man iaf. Inte borde gå back när man jobbar? Är det bara jag som tycker det är rimligt att begära? Vems fel? Regeringens. Kanske. Eller så är det mitt och ditt fel. Eller bara ditt! Hehe…mmm så är det nog. Ditt fel. Tänk på det. Go’natt och sov gott…

 

 

/Chris~

 

Fulhet hos en kvinna har en fördel: man kan lugnt utgå från att den är äkta.

 

Nej, jag är inte kommunist även om jag anser mej själv vara mer vänster än höger.

soviet


Litet djup, om livet

14/09/2009

Hur många stannar upp och tänker på sitt liv egentligen? Tänker på var de varit, var de är, var de vill komma? ”Jag vet inte”, är ord jag ofta får höra när jag ställer frågor om framtiden till folk. Framtiden verkar vara något som de flesta ignorerar, underligt nog, med tanke på att det är ett mål som vi konstant och oavbrutet färdas mot som är totalt, fullständigt, och absolut oundvikligt. Att leva i ”nuet”, vad innebär det? Att man inte planerar inför framtiden, eller att man inte ska oroa sig för den? Varför ska man leva i nuet? Är det fel, oriktigt, att förbereda sig för saker som ska, alternativt, bör inträffa? Hur långt ifrån framtiden kan man, får man, förbereda sig? En eller två dagar? En vecka? En månad? Ett år? Vart går gränsen för vår föreställningsförmåga? Vi är så vitt jag vet, det enda ”djuret” som kan förbereda oss inför framtiden, planera, vi äter, sover,… ja vi kan faktiskt göra det mesta i Preventivt syfte, medans andra djur äter när de är hungriga, sover när de är trötta osv.

 

Vad är meningen med livet? Leva så länge som möjligt, tänkbart? Jobba och slita för att våra barn ska kunna leva så länge som möjligt så de kan slita och jobba för sina barn? Finna lyckan? Kärleken? Gud? Är leva ett verb? Att leva. Vad gör man då? Vad är definitionen? Medicinsikt är det väl att det ska gå elektriska vågor genom hjärnan, men med ett lite större begrepp? Att dö då? Är det ett verb? För det är väl något man kan ”göra”. Lämna en kommentar på vad ni tror händer efter döden. Är döden slutet, eller en del av livet? Är döden bara naturens, eller Guds sätt att bli av med själens farkost? Är döden svart? Mörk? Kall? Är döden ingenting? Tar det bara slut, och allt som vi en gång varit upphör att existera? Om det senare skulle vara sant, som många i dagens sekulariserade Sverige, verkar tro, borde man inte få ut mycket mer av livet? Leva mer? Är det inte trist och väldigt ångestfyllt att tro på att allt som Du upplever, gör, bara en dag försvinner, och det blir bara och enbart ensam tomhet kvar? Det tror jag de flesta tycker… döden är inget man vill tänka på, helst inte sin egen. Kanske är det därför vi inte vill planera alltför långt in i framtiden? Vi är liksom lite rädda för vad framtiden egentligen ger oss, eller tar från oss. Vad tror ni? Planerar Du för framtiden, min bäste vän? Eller lever du i nuet?

Vi människor blir mer och mer som maskiner (i dagens västvärld åtminstone), vi underhålls för att det inte ska bli fel, eller för att undvika fel. När någon del går sönder kan vi bli reparerade, och delar kan bytas ut. För att fungera optimalt måste maskinen trimmas och rekonstrueras, Rätt drivmedel måste det självklart vara också, rätt kemisk balans, rätt mängd av signalsubstans för att alla delar ska kunna fungera ihop utan att kärva och slitas ut(istället för en motors olja… ja ni förstår säkert vad jag menar). Mer och mer saker blir syntetiska, artificiella, att tillföra kroppen signalsubstanser i hjärnan, vitaminer och mineraler i tablettform har vi kunnat ett tag, det börjas nu att Odlas organ så att vi verkligen kan behandla kroppen hur vi vill utan att få dåligt samvete för konsekvenserna, de mesta av våra misstag vi gör med våran kropp kan ställas tillrätta. Hur lång tid tror ni det tar innan man kan byta ut hela sin anatomi? Till en mekanisk maskin? För att kunna leva längre. Jobba hårdare. För att bli mer optimal.

 

Men vad vore vi människor utan våra brister och defekter? Vad vore människor om de var perfekta? Är vi inte perfekta? Har Gud eller naturen misslyckats? Är vi bara ett missfoster? En felande länk? Om man tror på evolutionsteorin, så tror man ju det. För att människan ska kunnat bli till, måste det ha gått fel otaligt biljoner gånger från den första organismens dagar. Vilket misstag naturen har gjort i så fall. Skapat oss. Så mycket som vi sliter på allt och alla, på vår jord, våra djur, vårt vatten och vår luft. Sår som naturen har tuff tid med att läka. Vad krävande vi är, påfrestande. Vi slösar och sliter. Vad är syftet? Vad är syftet med utvecklingen, vilka mål är det vi försöker nå? Måste vi ha mål som människa för att ens resa oss ur sängen på morgonen? Vid varje nytt mål hittar vi två nya, hur många mål finns det? När kan vi säga att vi lyckats? När bli vår tillvaro perfekt för att inte behöva förbättras? När blir vi utmanade? Vem ska utmana oss? Vem ska sätta oss på plats? Vem ska visa oss vägen vi ska gå, för denna stig kommer aldrig att sluta väl tror jag. Detta får avsluta dagens inlägg.

 

// Vilsen och förbryllad Christoffer

 

"Det bästa för själen är det tillstånd då man inte syndar men känner sig syndig."

 

Visste ni att för att solens corona ska kunna ses, måste det vara ett väldigt perfekt (meter stort) avstånd mellan solen, oss, och månen. Ett kosmiskt sammanträffande? Skulle inte tro det...

eclipse


Manu propria

Värk värk och lite mer värk, det är alltid lika skönt att vakna upp klockan halv fem på en lördagsmorgon för att man har sådana plågor i kroppen, härligt härligt. Det gör ont i händerna, det gör ont i armarna, knäna, benen… ja överallt, när jag rör mig, jag känner mig lika mobil som berget. Krämporna och stelheten börjar släppa nu, för idag iaf. Men som ett brev på posten kommer det lika säkert imorgon bitti igen. Så förskräckligt trött på att vara sjuk, kan inte sägas nog eller för ofta. I torsdags var jag på Karolinska i Solna, träffade en läkare där, som sa en del underliga saker, för det första trodde hon att det rörde sig om en infektion jag hade haft i kroppen vilket mina andra läkare på vårdcentralen hade uteslutit, hon tyckte mina levervärden var för höga vilket de andra tyckte var normala, hon sa åt mig att genast sluta med min värkmedicin då den kan förvärra och förlänga inflammationen (vilket också är konstigt då den även är antiinflammatorisk), då undrar jag varför de över huvud taget skrev ut den medicinen från första början. Hon tyckte jag skulle förlita mig mer på Antihistaminerna, hon rekommenderade Atarax vilket jag i själva verket redan käkar när jag har svårt att sova, de har jag fått utskrivet, alltså från början, för dess duglighet på psyket inte kroppsliga. Jag blir så otroligt trött och dåsig av dem så jag vet inte om jag skall käka dem eller inte… Ja, vi får se, ska till vårdcentralen på måndag, ska höra med min ordinarie doktor då, vad han har att säga om allt. Inget nytt som vanligt säkert. Det ska minsann bli ordning och reda när jag blir läkare! Minst sagt ! ;)

 

Jag har haft den mest intensiva natten vad det gäller drömmar. Jag minns väldigt många av dem, de var roliga drömmar om allt möjligt, i en av dem var jag någon sorts spion, eller agent…något sådant, det var rätt spännande hehe :D jag har rätt svårt att återberätta drömmarna då de ofta är rätt osammanhängande och jag minns bara vissa bitar i bilder, och försöka beskriva dem är väldigt svårt, säkert väldigt ointressant också!


Jag vet inte riktigt vad jag skriva om idag, jag tyckte faktiskt mitt förra inlägg var ganska bra, bäst hitintills, blir lite svårt att komma på något bättre än det… men det måste jag ju inte heller. Tankar om kärlek, tid och våra perspektiv finns fortfarande kvar, att skriva prognoser för människan är ganska roligt... Förströelse är även det intressant, det här är egentligen mest förströelse, denna blogg. Dock kommer det nog bli roligt i framtiden att läsa den igen, och tänka tillbaka på hur livet såg ut då, eller rättare sagt hur jag såg på livet.

 

För mig känns det ganska omotiverat att gå upp på morgonen, överflödigt, för jag kommer att lägga mig igen utan ha uppfyllt, förverkligat något, inte något mål, inte ens ett delmål, ingenting, utav vad jag har för framtidsplaner, jag skulle lika gärna kunna gå i ide och sova ett par månader, vakna och börja leva igen som om inget hänt, för här försiggår inget, förutom enorm tristess. Här kommer förströelsen in, något som får dagarna att gå, filmer och spel förlitar jag mig mest på, jag blir så otroligt fort rastlös att jag aldrig spelar klart eller ser färdigt en film…  Jag och mina fingrar behöver konstant stimulans, vad är det för beroende jag skapat egentligen? Men  Men… Vad ska jag slösa min tid på då, va va va va? Slösa slösa slösa! Jag slösar med tid, hehe… Tänk om jag kunde spara, och få ränta istället. Till framtidens ljusa dagar! Det vore något.


Det här blir mitt tråkigaste inlägg so far, men jag skriver bara för att uppdatera den. Hoppas nästa inlägg blir lite roligare/intressantare för er att läsa.

 

Vad tänker ni på då mina läsare? Lämna en kommentar, skriv bara ett hej :D om ni inte vet vad ni ska skriva! Så, har det bra för den här gången!... CIAO / Christoffer

 


” Det finns två sätt att handskas med kvinnor, men jag känner inte till något av dem. ”

 

 

 

Titta på i mitten på bilden i 30 sekunder, seeeeeen kolla bort och blunda! :)

jesus


Tid balans Kärlek

7/09/2009

 

Oj oj oj, över en vecka sedan jag skrev sist, känns som om det vore igår. Vilken lögn tiden är, den bedrar och lurar mig jämt, vilseleder. Saker som hänt för flera år sedan är klart som kristall, saker som hände igår otydligt som den tjockaste dimman, besynnerligt. Jag vet inte varför jag är så dålig på att uppdatera bloggen, kanske för att det ända som egentligen kommer ur mitt huvud är blablablablablablabla, bara strunt alltså. Alltså, alltså… alltså! Allt så… Allt…så?... Så vaddå, vem tar mina ord på allvar, ändå. Ibland tror jag att jag chockerar när jag öppnar bröstkorgen och visar mitt hjärta men beskådarnas ögonbryn höjs inte ens. Vad är det ni ser? Ingenting? Menlöshet? I guess so.

Men men, oavsett, skall jag fortsätta låta fingrarna leka vidare, spela mig, spela er. Spel spel spel, allt är bara ett spel, en föreställning, hur vi flyttar våra pjäser, hur vi utnyttjar våra resurser, det handlar om taktik och strategi, planering och fullföljande, gott eller ont. Vi älskar att bedra och bli bedragna, vi älskar att bluffa och lova. Vi älskar att helt enkelt spelet, vi leker det. En del behärskar det, medan andra sitter som ovisheten själv, tanklösa, men båda parter behövs, för hur skulle världen se ut annars…balans, allt handlar om balans, lagom med kärlek och hat, lagom med lögner och lagom med sanning, lagom med pengar och lycka, lagom med tillgivenhet lagom med förakt. Vi är alla i obalans på något eller några områden, vi, enbart vi, vet vilka dessa områden är, ibland lyser de igenom inför andras ögon, men oftast kontrollerar vi våra svaga punkter, de måste ju skyddas! Kommer någon för nära dem blir vi arga, illvilliga, uppretade,  svartsjuka, avundsjuka, förödmjukade, sårade, skymfade, ledsna… De som har visshet, de underkunninga, om dina svaga ”punkter” äger dig, det är deras joker, när du ska tas ned på jorden använder det den. Här ska ingen spela Allan. Det är bara Gud som kan döma dig, och han dömer dig. Vi alla strävar efter jämvikt, harmoni, ibland säger vi att vi accepterar något, men det är egentligen som att säga fold när det är din tur. You gotta know when to hold’em and when to fold’em. Vi satsar ju inte alltid på varje hand, ofta satsar vi när vi har chansen, när vi tror vi har chansen. Chansen att förändra jämvikten, få bort obalansen. Men allt är nödvändigt, allt och alla måste finnas, för vad skulle vi annars veta vad vi vill ha, vad vi inte vill ha, om ingen hade en Ferrari skulle du inte heller vilja ha en, om ingen hade cancer skulle du inte önska dig fri från den. Men någonstans tror jag vi alla önskar oss något som ingen annan har, vi strävar efter det, vad det än må vara, vi ska ha det, målet med livet för en del, evigt äventyr för andra.

Jag är nere på 5 mg Prednisolon, det kliar, kliar kliar kliar… massa kliar. Usch. Men det är egentligen allt just nu, symptomen tynar bort, sakta sakta, men ändå bort bort, undan hädan väck från mig, långt ifrån mig förhoppningsvis, andra sidan världen. På torsdag är mitt första inplanerade specialist besök på Karolinska, i Solna, den här gången. Michel erbjöd sig att skjutsa mig dit, himla snällt.

Idag fortsätter jag även med en sak som jag avbröt, som till en följd av att jag vart sjuk. Det känns att bra att komma igång igen med det. Livsföränderligt, igen, kanske. Hoppas. Håller mina tummar.

Tiden rusar, som jag började det här inlägget med att bekräfta, jag hoppas att den inte slutar så länge livet är så här tråkigt, men jag hoppas samtidigt att den saktar ner ordentligt när det händer något essentiellt, jag vill ju inte vara som Adam Sandlar i Click! Missar allt. Tiden kan böjas säger vetenskapsmännen, enligt teorier, Javisst varför skulle den inte det? Det är ju vi som har kommit på den, vi borde ju kunna skriva dess regler också, kontrollera den. Vi gör det, du gör det, jag gör det, oväsentligheter och rutiner spolas förbi i våra huvuden medans de viktigare saktas ned och detaljeras. Vi kontrollerar ju därmed tiden, undermedvetet. Fan va det kliar! Blir tokig!...

Så? När händer det? När skall jag lyckas fånga kärleken och lyckan? Jag känner mig som en förlamad fotbollsmålvakt. Bollarna susar förbi och det enda som fångar dem är mina ögon, hjälpsamt. För varje dag ökar insikten till hur ensamt och tråkigt det här är, jag behöver kärlek, jag behöver närhet, bekräftelse, att få bli älskad och älska, det är känns så naturligt och så onaturligt att jag ska behöva hålla inne med all kärlek, att nekas detta är en riktig pina, tortyr. En välsignelse jag aldrig mer ska negligera är förälskelse, aldrig mer ska jag ta den för givet. Den ska vårdas, omsorgsfullt! Jag ska minnas! Jag ska ta igen och jag ska ta i. Nä… nu måste jag sluta, det kliar alldeles för mycket för att jag bara ska klara mig med två händer, och låta dem vara upptagna med att skriva blaha känns riktigt onödigt!

Vi ses, förhoppningsvis innan veckan är slut ;)

Dagens citat: ” Svartsjukan är det största av alla lidanden och ändå väcker den minst medlidande hos dem som är orsaken till den.”

 

Nedan, Micke och Martin. Gamla, Vänner. Saknar.

mickeomartin


RSS 2.0