Finis malorum

21/09/2009

Sakta men säkert börjar min infektion ge med sig, kapitulera under mina försvarares sylvassa dolkar, den vita flaggan fladdrar till, låt alla ockupanter få veta att deras tid är förbi, att de stora slagen är över. Jag vann. TRIUMF. Bara några illvilliga rebeller kämpar meningslöst. Ge upp och försvinn. Hänsynslös har deras invasion varit, låt euforin i mina ådror nu förgifta de djävulska väsen som återstår, ge dem mod att våga dricka, utan vördnad ska även min rensning vara. Utrotning är den enda vinnande vägen i detta krig. Krigsfångar, nej, de enda spåren efter kriget ska vara minnen, förbjudna minnen. Ruinerna av forna tider ska ge vika för en ny era som nalkas vid horisonten. En ny era av stora ädla dagar. Ej förpestade av gårdagens misslyckanden. Men nu, innan morgondagens sol visar sig, låt mig vila… för i morgon är framtidens äventyr här.

 

Frågan återstår, vilka felaktiga överträdelser har jag gjort, de måste ha varit grova, för straffet har varit det grövsta. Efter panikångestens inträdande har moralen om vad som är rätt och vad som är fel nått himmelska nivåer. Allt för att minska, eller undvika ”onödig” ångest har jag beaktat balansen i vågspelet inom mig. Så vad har jag gjort som varit oberättigat av mig, vilka handlingar har varit obefogade. Sådana tankar fyller mig mer och mer, jag vill inte göra fel. Jag vill göra rätt och korrekt. Jag vet om vissa felsteg, men de rättfärdigar jag för det är ju ändå faktiskt tuffa tider vi lever i. Jag är inte mer än bara människa, det vet Han om. Äsch, tankar som dessa är jag nog ganska ensam om så jag tar inte upp dem, kan ändå inte formulera om dem till ord, så att man kan förstå. Jag förstår knappt själv. Fast någon gång skulle jag kanske försöka, det vore en utmaning. Jaja… skitsamma…

 

Jag är sugen på tatuera mig igen, tre gånger har jag gjort hittills, begiven på något fornegyptisk, deras historia och mytologi har alltid fascinerat mig, jag har ett Ankh på handen, jag vill nog fortsätta i det spåret, vad som ska komma nu närmast vet jag inte. Tutankhamon är en favorit, men den skulle nog bli för stor, eller jag vill ha den stor om jag skulle tatuera den, men den känns inte så aktuell just nu, så de mest realistiska tankarna är nog Horus öga, den är väldigt vacker! Passar sig utmärkt som tatuering, tror jag. Annars vill jag även förändra den kyrilliska tatuering jag har på min vänster arm, göra den lite mjukare, lite mer detaljerade, kanske att den ska förbinda sig ihop med något som Draken på den högra armen gör (med Ankhet).Det är lite farligt att tatuera sig, när man en gång börjat så vill man ha fler och fler hehe vi får se hur många som pryder min kropp, slutligen.

 

Och


några ord om feminism. Kan man inte bara överge denna tramsiga ”kamp” ? Den är så tröttsam, tjatig helt enkelt, tycker ni inte? Det talas om att kvinnor ska ha ”samma” rättigheter som män, jämställdhet. Men till vilka nivåer kan man ta detta egentligen? Det handlar ju nu om kvotering i många fall, ”det ska vara 50% kvinnor i en styrelse” är det en rättighet? Är det en rättighet, som kvinna? Nej, jag tycker det borde vara en rättighet som människa, som person, inte som ett kön. Bara för att man är en kvinna ska man få en plats, bara för den sakens skull. Fånig kvotering. Är det verkligen så synd om Sveriges kvinnor att vi måste ha denna debatt? Denna strävan? På vårdcentralen i brandbergen har de en broschyr som jag alltid ser när jag sitter och väntar på min tur, titeln lyder ”Våld mot kvinnor är mäns ansvar”. Efter ha sett den ett antal gånger börjar man ju fundera, varför är det mäns ansvar? Är kvinnor ansvarslösa? Varför kan det inte finnas en broschyr som heter ”Våld mot män är kvinnors ansvar”, jag skulle vilja lägga ”ansvaret” på dem, er. De/Ni vill väl ha jämställdhet? ELLER?!!?!?!?!? Ne precis, det är bara när det passar som kvinnor vill ha jämställdhet, när det kan gynna och underlätta för dem. De är synd om alla minoriteter, ju fler du tillhör desto mer synd är det om dig; gammal, invandrare, muslim, kvinna, handikappad osv osv. Min gamle vän Martin nämnde någon gång för länge sedan när vi hade denna diskussion, att dom som det är mest synd om i detta samhälle är de som inte tillhör någon av alla minoriteter. En svensk ung frisk man. Han är den person som är minst berättigad till att klaga. Jag menar inte nu att gamla traditioner om att kvinna ska vara hemma i köket och laga mat till mannen, städa och passa barnen fortfarande behöver leva kvar, vi lever ju i ett modernt samhälle alltså borde värderingar följa med och utvecklas åt det hållet. Men jag är trött på feminismens kamp, att kvinnor är så underlägsna att det är så synd om dem o blablabla *mickey mouse club*, jag tycker ofta kvinnor har mycket mer makt än män, speciellt inom ett område, över män. En kvinna kan få en man att göra i princip vad som helst, men en man kan inte få en kvinna att göra det.

 

/Chris~


En dam är en kvinna, vars närvaro leder till att männen uppför sig som gentlemän.

 

Nedan, Jennifer Love Hewitt, jag skulle inte säga Nej till henne :D

jennifer


Kommentarer
Postat av: kungmeek

Ganska säker på att män kan få kvinnor o göra vad dom vill med. Tycker inte kampen har varit tramsig, men jag tycker att kvinnor strävar efter lite för mycket, mer än dom igentligen vill ha. Allt låter så fint på papper, men vill inte alltid jobba lika hårt för det. Kvinnor måste lära sig att TA mera. Allt är inte givet till dem bara för att dom är kvinnor. Nu när du frisknar till lite tycker jag att du borde ta tag i ditt sociala liv lite. Det är lätt att sitta och önska sig allt mellan himmel o jord, men väldigt sällan folk kan vandra på moln. Fortsätt med en bra blogg! (y)

2009-09-25 @ 13:07:38
Postat av: Chris!

Vad gör man när man tar tag i sitt sociala liv? Vad är det som är fel på mitt sociala liv, ur dina ögon?

2009-09-25 @ 14:48:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0