Mitt oändliga tjat

27-02-2011

Söndagen den tjugosjunde februari.
Femton minuter innan klockan slog tolv, nu är den snart ett, skickade jag in veckans skolarbete.
De var på 6 respektive 8 A4 sidor långa, det var inte nådigt. Jag brukar medvetet förhala, skjuta upp saker och ting som har med skolan att göra, tills den sista dagen, men då blir det så här istället, två dagars omänskligt slit. Men nu återstår det bara en vecka till på den här kursen (Biologi A) sedan är jag klar med den, visserligen har jag inte påbörjat fördjupningsarbetet än, arbetet som har sträckt sig över alla fem veckor som denna kurs håller på.

Ni vet att jag tycker om att tala om det litet mer djupare frågorna om existens och så.
Jag tänkte jag skulle bifoga en kort text som jag skrev till en av uppgifterna jag nyss skickade in, och det är följande (den är tagen ur ett stycke):

 

" ...med hjälp av min övertygelse: är att jag tror på att livet är skapat av och med intelligens. Vi är skapta av intelligens, och alltså inte någon större evolution från en liten räka någonstans. Och det är inte för att jag inte är upplysta om evolutionsteorin, eftersom den har varit väldigt närvarande och kanske lite för starkt påtryckt, under hela mitt liv. Att jag nu läser biologi och precis skrivit om människans (påstådda) evolution stärker beviset på att jag inte skulle sakna kunskap. Därmed är alltså min föreställning vald, och inte påtvingad, från varken en kyrka eller något annat religiöst samfund. Jag är den enda i min familj som är religiös.
Det som jag tycker är motsägelsefullt med den här teorin är att vi människor har så mycket försvarsmekanismer som skall förhindra cellförändringar, mutationer vid celldelning. Hela evolutionsteorin bygger ju just på mutationer av celler, könsceller, små förändringar som skall ske varje generation för att till slut få ett någorlunda men aldrig fulländat resultat. Så det känns lite motsägelsefullt att tro att den enda utvecklingen vi har, som har gjort att vi gått från en räka till en människa, är "lyckade" mutationer av celler. Alltså miljarder, kanske biljoner misstag, gång på gång, med dessa försvarsmekanismer påslagna, att vi skulle vara resultatet av detta misslyckande. På wikipedia läser jag, att vi har gener som motsvarar schimpansernas till 85 %, denna siffra verka flyta mellan där och upp till 98%. Jag vet inte vad som är sant, jag har ingen aning. Det jag undrar över är, om det är allt DNA eller om det bara är den här biten av DNA som man tror är funktionsdugligt, alltså utesluter det som man tror inte har någon betydelse. Jag har förstått att en banan skulle ha DNA som är till 50 % likt en människas. Så jag vet inte hur mycket av dessa likheter man skall ha i åtanke för att skapa ett band. Att resan från våra tidigaste förfäder är som en trasig väg, stamlöst träd, där grenarna ligger huller om buller, tycker jag knappast stärker teorin..."

 

Finns det någon, därute, som delar min syn om människans påstådda evolution?
Eller är verkligen alla inbitna ateister?
Nej det tror jag faktiskt inte ni är, även dom som säger att dom är ateister, brukar jag ta deras ställningstagande med en nypa salt. För jag tror inte alla är så bekanta med innebörden av ordet.
Det jag tror människor är mer, än ateister alltså är faktiskt antingen agnostiker eller pragmatiker.
Min tolkning av de här tre orden är så här:


En ateist är en person som Aktivt tar ställning till att Gud INTE existerar. Alltså förnekar hela Guds existens.
En agnostiker är en person som Aktivt tar ställning till att man INTE kan veta OM Gud existerar.
Han varken förnekar eller erkänner Guds existens.
En pragmatiker är en person som inte tar ställning till om Gud existerar eller inte, han tar istället aktivt ställning till att det inte spelar någon roll OM Gud existerar.
Överrensstämmer dessa tolkningar med era? I vilket fall som helst, vad är du?

 

Men om man talar till en person, till er möjligtvis, som inte tror på Gud, och med all säkerhet då inte heller tror på livet efter detta. Känns det inte tråkigt? Sorgligt? Känns inte livet meningslöst då? Spelar det någon roll om du kliver upp på morgonen ens?
Jag tänker att  kanske är det därför det finns så många, onda människor. Som behandlar andra människor illa, bara för att de inte tror att någon skall se dem, döma dem, för deras handlingar?
Jag menar, om jag ska ta till mitt favorit citat "Om Gud är död, blir allting tillåtet", vad är det då som håller människor i schack? Om moraliskt och etiskt korrekthet inte har någon relevans, inget mål, inget syfte, varför vara bunden till dess lagar, regler och normer?

 

Känslor då?
Är inte det något väldigt extremt onödigt?
Om, vi bara är en reproduktionsrobot. Vad har vi för nytta av dem? Varför har vi så många?
Varför kan vi inte behärska dem, när vi nu är så kloka som vi är?
Är känslorna bara några elektriska impulser, och inte några faktiska förnimmelser, lidelser från din själ?
Är kärleken som du känner till dina barn, till din partner, till dina föräldrar och familj, bara några biokemiska reaktioner i hjärnan, och inte några själsliga band du har mellan dem?
Är det så? Är det så du ser på dem? På er?
Kan du säga att någon människa är speciell? Hur då? Ingen människa är speciell, det är ju bara ett slumpmässigt urval av mutationer, en slumpmässig mängd celler, som bara råkar skapa en person.
Ingen kan ju då vara mer speciell än den andre, ingen kan vara mer rätt eller mer fel eftersom det inte har någon betydelse, det finns ju inget rätt, och det finns inget fel.

 

När man talar om evolution, så talar man om mutation. Att något förändras, i cellernas DNA.
Vi alla vet att förändringar i cellerna är farliga, vi vet vart det leder, och det är cancer.
MEN detta är ändå en förutsättning för att evolution skall kunna fortgå, så hur försvarar man det?
När allting är skapt för att det inte ska ske några förändringar för att dom blir förrädiska.
Men om vi utgår från evolutions teorin, vad är det i celler som får dom att se till att vi utvecklas rätt?
Åt rätt håll? En ensam cell har ingen uppfattning om världen, om dig eller framtiden. Vad är det då som gör att en cell förändras så att nästa generation skall ha det bättre`? Vad är det som talar om för cellen att den är på rätt väg, i rätt riktning i sin utveckling, vad är det som startar inom cellen, som säger till den att det är den här stigen du skall vandra. Man säger att det bara är slumpen, men hur kan slumpen bli rätt? Hur kan slumpen utveckla människan så att den är den dominerande varelsen på jorden? Framför allt, varför? Varför ska hon utvecklas? Varför skulle hon från första börja utvecklas från en bakterie? När det är den simplaste formen av existens? Varför göra det svårare att överleva genom att förändras så mycket, från något så simpelt till något så komplext som människan?

 

Jag tänker ofta på det här, på mig, på oss, människor.
Jag tycker också att det kan vara lite kul att skriva om det, eftersom det på något sätt provocerar.
Ni blir provocerade, ni ateister!
Det här får vara nog för ikväll. Som ni ser så har jag även, till slut, lyckats förändra min bloggs utseende, jag hoppas att den blir mer lättläsligt nu. Bredare rader och annat typsnitt på texten.



/Christoffer

 

Ny dimension


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0