Onyttig

23-02-2011
Jag hade tänkt att uppdatera bloggen igår, men det blev ju aldrig av.
Jag brukar i förväg fundera ut vad jag ska skriva om, ett ämne eller så, och låta min tankar vandra under tiden jag väl skriver. Liksom igår, gömmer sig min fantasi för mig även idag.
Något som inte gömmer sig, eller på något sätt försöker kamouflera sin närvaro, sitt förvjävliga DELTAGANDE är kliandet.
Det känns som om jag precis rullat runt i en myrstack, om myrstacken nu bara är en inbillning så skulle jag nog chansa på att min värdelösa kropp gjort någon stor histamin utsöndring, för den är ju verkligen bestämd, helt orubblig i sin tro, på att jag är utsatt för något hot som måste besegras, även fast den bara attackerar sig själv, mig själv. Jag tog någon allergi tablett jag återfann i mitt lilla apotek, få' se om jag kan hålla detta under kontroll eller om jag hinner bli galen tills ikväll.
Histamin är ett ämne som kroppen sänder ut som en del i sitt försvar, immunförsvar.
Därmed, att det börjar klia, kan vara ett ont förebud om något annat. Vi får se, men jag vet vad jag har att förvänta mig.

And it aint gonna be funny...

 

Jag läste nyligen att man har syntetiserat histamin, för att det skall hjälpa till att boosta immunförsvaret, speciellt lämpligt mot vissa cancersorter, bl.a. leukemi.
Aldrig i mitt liv att jag skulle käka den medicinen (knack knack knack) aldrig någonsin! Herregud, tänk att frivilligt stoppa i sig ämnet som framkallar klåda! Då måste man vara desperat... men det är man väl antagligen, om man har blodcancer.
Medicinerna som jag däremot äter, utan att faktiskt bry mig om* biverkningarna är för närvarande:
Modiodal (mot narkolepsi, inte för att jag lider av det, utan för att den hjälper mig att vakna på morgonen :D )
Cipralex (SSRI)
Edronax (Nor-adrenalin)
Prednisolon (kortison)
Lergigan (som hjälper mig att sova ("gott") om natten).
Jag vet att jag tidigare skrivit upp biverkningarna på någon annan medicin här i min blogg, som jag inte äter, men längden med biverkningar som kan skapas av dessa läkemedel, är nog inget för veka ögon heller. Hur många av dem jag lider av, har jag ingen aning om, säkert en del, men överlag skulle jag nog kunna påstå att jag är ganska befriad från dem flesta. Jag vet att min bror Micke, ogillar att jag äter den första jag nämnde, och jag förstår riskerna då jag har läst samma bipacksedel, dock är det (*)alltid en vågskål som står och väger, kommentarer om detta undanbedes :D

Om det är något jag hoppas på och förväntar mig av min, närmaste, framtid så är det att lyckas med att plugga upp alla dessa gymnasiekurser jag behöver för att komma in på Biomedicinskaanalytikerprogrammet. Långt ord. De som återstår för att klara av den så kallade "särskilda behörigheten" är Matematik C, Kemi A och B, Biologi A och B, samt Fysik A. Just nu pluggar jag i 125%, men för att hinna till den sista kompletteringsdagen (för att kunna söka till högskola/universitet) den 25 Juni, kommer det att bli upp till 200% ett tag. Men vad gör man inte för sin framtid? Även om jag på pappret pluggar i 125 procent, så motsvarar mitt faktiska engagemang knappt en tiondel. Förhoppningsvis når jag upp till betyget G, med den ynkliga ansträngningen.
Jag tror att jag varit på fyra mattelektioner sedan starten, och det första provet är imorgon, vi får väl se hur bra det har går. Jag tror jag har gjort ett halvt dussin sidor i boken, och dem när jag var i skolan. Jag har aldrig pluggat matte hemma, kan man göra det?

 


Efter allt detta oupphörliga pluggandet som man sysslat med sedan man var sju år, fortsätter det med ännu ett par tre år till på universitetet. Sen! Sen kanske det kan börja.. Verkligheten alltså.
Tjugoåtta år och med den mest tråkiga och oanvändbara livserfarenheten man kan tänka sig.
Om det är någon av de sju dödsynderna jag... ehm, praktiserar? Tillämpar. Så är det, med mitt eget förmenande, avund. Jag bär enormt, nästan måttlöst mycket avund för människor, som lever, livet, friskt och glädjefyllt.. tillsammans med sina flick- och pojkvänner. Medans jag får sitt här i min ensamhet, i min lilla odugliga studentetta med kokvrå! Sjuk (både kroppsligt och själsligt)och eländig.. med ett alltigenom uselt komplexfyllt självförtroende att jag inte ens vågar titta mig själv i spegeln för risken att börja skratta eller gråta av åsynen. Men men, det man förlorar i avundensbrun vinner man ju i självömkan, så något får jag ju tillbaka. Hehe, kom på den meningen just nu :D men den stämmer.  Tänk att man är så patetisk att man sitter och skriver i sin blogg om hur avundsjuk man är, jisses, som om ni inte har problem också, tänker ni. MEN DÅ FÅR NI VÄL GÖRA EN EGEN BLOGG OCH BEKLAGA ER I! Det här är min blogg och här får jag klaga hur mycket jag vill, på vad jag vill, hur oattraktivt det än är att klaga, gnälla, (eller i mitt fall sörja) i synnerhet över sig själv och sitt liv. Om det är så motbjudande får ni väl sluta läsa då, bah!
Förresten, avundensbrun kanske inte är ett så bra ord, för det finns väl ingen sådan? Jag tycker det låter passande, vad skulle man annars kalla det? Grotta? Sjö? En brunn är för mig åtminstone något som känns oändligt djupt även om den visserligen inte är det. Jag menar, om jag kastar ner min energi i den får jag ingen avkastning för den, ingen lön för mödan, förstår ni? Eller rättare sagt skulle kunna vara att man inte får något positivt tillbaka, det kan säkert komma annat elände. Och det hela blir ett oändligt hjul av ondska och beklagelser.



Någon ventil måste ju själen ha gentemot den yttre världen, denna blogg får väl ta den rollen.

 

Har ni någon gång haft smutsigare tvätt efter ni kört den i tvättmaskin än innan ni la i den?
Jag tycker jag stöter på det problemet oftare och oftare här i mitt studenthus! Jag förstår inte vad det är för fel på maskinen eller mig som inte kan få en ren tvätt efter man (har)tvättat den. Jag var tvungen att köra om maskinen för att den skulle bli ren, och det tar ju bara halva dagen med dessa. Kan lika gärna gå ner till rudan och tvätta för hand. Och den jävla torktumlaren då, varför har den ens ett dammfilter om det inte fastnar något damm i den! Utan bara runtomkring den så att man måste göra rent maskinen innan man lägger i tvätten för att den inte ska bli dammig, och innan man tar ut den ut torktumlaren måste man IGEN göra rent den för att inte damma ner sina nytvättade kläder. Om jag hade haft ett hörn över, en kvadratdecimeter över, i min minimalistiska lägenhet så hade jag fan köpt en tvättmaskin. Studenter dom behöver inte ha något utrymme, dom trivs när det är trångt. Några fungerande maskiner eller så ska dem inte heller ha. Inte behöver dom ha en frys att frysa in mat i, för dom har ju ändå inte råd att köpa något. Mer än en garderob? VA? Nej nej, dom kan ju börja ta förgivet att man kan separera  linneskåpet och skafferi! Och sådant får inte ske i vårt marxistiska samhälle! Piss haningebostäder...dom får la' köra med usb-micro och usb-kaffebryggare!
Den sista var dedikerat till Michelle, om han nu läser min blogg dvs :D idk.

 

Som sagt, dålig fantasi alstrar knappast några välbetänkta blogginlägg, så därför vart det en sådan här den här gången. Ha det gott tills nästa gång, själv ska man gå och koka sig en stor kopp med gott vatten.

 

Jag har försökt att ändra typsnitt, utöka radbredden, för att min blogg ska blir mer lättläst, då jag själv har svårt att läsa vad jag skriver (i det färdiga resultatet alltså) men jag har inte lyckats, men det märker ni ju ändå, eftersom det inte är en förändring! Men med detta så vill jag bara ha sagt att jag försökt!

 

/Christoffer


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0