Går över stock och sten

20-03-2011

Ännu en helg går mot sitt slut, och en ny veckas utsikter nalkas i horisonten.

 

Det har varit en tuff helg faktiskt, jag har haft mycket ont, mycket inflammation, speciellt i mina ben, så det har varit svårt att gå. Det brukar vanligtvis gå över under en dag, men nu har det suttit i sen i fredags, vilket är lite underligt. Det har dock börjat att släppa, vilket är mycket skönt.

 

I fredags kom det jag hade beställt från netonnet, det vart en 50" LG Full HD! teve =) den är jättefin och gör sig bra i mitt lilla rum, jag köpte även en blurayspelare som jag kunde koppla in på mitt nätverka, och se filmer från datorn på tvn, mycket bra! Jag köpte en laserskrivare också, dock har jag inte plockat upp den ur kartongen än, jag vet inte riktigt var jag ska ställa den, sen vart det en Blodtrycksmätare, den tyckte jag verka rolig :)

 

Igår hände det något oväntat men väldigt roligt.
Jag har tidigare skrivit här i bloggen om den stora saknaden jag känt för mina vänner, speciellt Martin och Micke, de både stod mig väldigt nära och vi umgicks väldigt flitigt, oftast dagligen. Sen... ja, gjorde vi inte det längre, och två långa år har gått. Jag har försökt att jaga Martin, men det har varit lättare att kontakta de döda än att få tag i honom. Så jag blev extremt förvånad när han kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas och ta en kaffe. Så klart! Det var jätteroligt att få träffa honom igen, att prata om allt som det finns att prata om, vi har ofta legat på samma intellektuella nivå, vi har snarlika värderingar och uppfattningar vilket har gjort att vi passat som vänner med stort utbyte, ur mitt perspektiv åtminstone. Det var kul, enormt roligt. Jag hoppas vi ses snart igen!

 

Micke har jag planerat att träffa på tisdag vilket även det ska bli väldigt roligt, tummen upp för denna händelseutveckling!

 

Min värld för övrigt rör sig väldigt långsamt, sjukdomen äter upp mig inifrån, jag äter mediciner mot allt möjligt. Jag skulle kunna sjukskriva mig igen, men då skulle även mitt liv stanna  upp och det vill jag verkligen inte, jag hatar mitt tröga, mindervärdiga liv, men att det helt skulle stanna, skulle jag inte palla. Jag måste, oavsett hur ont det gör, hur trött jag är, hur sliten jag är, fortsätta. Fortsätta att utvecklas, fortsätta att försöka nå, Något mål! Jag har nu sökt in till Biomedicin till hösten på Karolinska, och jag ska göra allt jag kan för att bli klar med de kurser jag behöver för att komma in.
En smärta som bara växer och bara ger mig mer ångest, är hur dessa senaste Fem år (sedan jag vart sjuk för första gången) varit bortkastade, förslösade, av vadå? Sjukdom? Inflammationer? Ångest och depression? Helt värdelöst och förspillt. Ju mer jag tänker på var jag istället skulle kunna ha varit, desto sämre mår jag.

 

Något som aldrig tycks bli fri från är denna trötthet som jag konstant bär, jag vet inte var den kommer ifrån, psykisk, medicinsk. Ingen aning. Ingen har velat undersöka det heller för den delen.
Jag fick ju den här medicinen modiodal, som är till för att personer som lider av narkolepsi, alltså personer som har ett fel i hjärnan som gör att de får plötsliga sömnattacker, dessa skall alltså förhindra att man somnar, problemet för är ju tyvärr att jag fortfarande är så trött att jag kan somna på tom. de här tabletterna, detta känns inte bra. Det verkar som om min trötthet är ofrånkomlig.

 

Jag låter detta bara vara ännu ett uppdateringsinlägg, inga tankar diskuterar jag, ingen värdelös poesi får jag fram, inga drömmar delar jag med mig.

 

Bläh för allt!

/ Christoffer

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0