Ha spenderbyxorna på sig

15-03-2011

Jag saknar hur du kunde ta mig till de vildaste fantasierna, jag saknar hur du kunde uppoffra dina ögonblick så altruistiskt att det kändes som att det var jag som du fanns till för. Jag saknar dina godtrogna tolkningar av mina påhitt. Jag saknar dina klena försök att modifiera sanningen till mitt tyckande och smak. Jag saknar din ömhet och din entusiasm. Jag saknar dina föreställningar och jag saknar din förståelse. Jag saknar din glädje som kunde dränka hela världar i solsken. Jag saknar dina spegelblanka ögon. Jag saknar dig...
Saknaden är som ett svart hål, vad jag än kastar i, hur mycket jag än kastar i, fylls den aldrig. Den blir bara större, ett ännu större av intet.

 

Jag missade dagens mattelektion, det betyder att jag missat tre i rad och att jag måste gå på torsdag för att inte bli avskriven från kursen, det är matematik C jag läser. Jag förstår inte alls hur jag skall kunna klara av den, när jag går så extremt sällan och aldrig tar igen någon hemma. Men på något väldigt, underligt sätt lyckas jag ändå klara mig precis. Det verkar ändå som om jag har någon som vakar över mig, litet ibland, i ögonvrån eller så. Jag håller samtidigt på att läsa Fysik A på distans.

 

Jag träffade min nya husläkare igår sedan jag bytt vårdcentral, det är lite blandade känslor, jag var inte helt nöjd med henne, men å andra sidan ska man väl vara glad att man överhuvudtaget kan göra sig förstådd. Hon skall skicka mig vidare, som vanligt, och hon skrev ut någon ny medicin som jag skall testa.

 

Robin kom inte hem i söndags, jag vet inte vad jag hade fått det ifrån, han kommer hem på måndag.
Då får vi träffas! :)

 

Jag har fått ytterligare lite slantar från min försäkring, ersättning för läkarvård och medicin de senaste åren. Så det blir ännu mer pengar jag inte vet vad jag ska göra av med. Jag önskar jag kunde handskas med pengar, det blir så sällan jag har kvar något, fysiskt, efter ha gjort av med dem.
Jag vet att jag ska köpa en teve och betala av en massa skulder, men det kommer ändå bli en "massa" pengar över. Men det här problemet är väl knappast något jag kan beklaga mig över antar jag.
Efter att man har gått på soc i över ett och ett halvt år så har man lärt sig att vända på varje krona, att det går dagar utan mat, att det aldrig finns utrymme för nöje, och väldigt sällan kan man unna sig något. Det sitter kvar. Det kanske är för det bästa.

 

Imorgon fyller pappa år, han är trettio år äldre än mig, så då blir han.... 55!
Jag köpte en present till honom i förra veckan, jag hoppas han blir glad över den.

 

Micke och Weronica har även frågat mig om jag vill bli Gudfar till deras son Aleksi (jag vet inte om detta är den korrekta stavningen) som skalla "ploppa" ut om si så där två veckor. Det ska bli kul, att få en sådan titel :) yey för mig, och för honom så klart!

 

Det får vara nog för ikväll, som vanligt har jag extremt dålig fantasi, blablablablabla.....

///Christoffer - Det finns människor som inte ens djävulen vill ha.

 

 

Jag har tre tattueringar, kanske dags för en fjärde?

tat2tat1

 


Kommentarer
Postat av: Micke

Inga fler tattoos va! Aleksij ska han heta btw :)

2011-03-18 @ 01:01:26
URL: http://kaijzer.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0