Uppdatering

13-03-2011
En söndagskväll känns mer rätt än någon annat tillfälle, under hela veckan att posta ett inlägg på bloggen. Jag tampas fortfarande med min fantasi varje gång när jag skall sätta mig ned för att skriva ett inlägg. Om vad jag ska fylla den med, min sagor här blir aldrig riktigt så kreativa som jag vill att dem skall vara.
Det känns alltid som att jag saknar något, i mina inlägg. Jag har känslan och viljan att skriva, eftersom det är roligt och stimulerande för mig och min lilla hjärna, men jag har inget ämne, ingen teori, inget att gå igenom resonemang utifrån. Bara väldigt knaphändiga saker, vardagliga.
Min allra innersta tankar, reflektioner och funderingar skriver jag i min personliga dagbok, och delar alltså inte med mig av detta, men mina fingrar förstår inte skillnaden, när jag skriver i den är det den absoluta sanningen som kommer fram, där finns inget behov av att försköna verkligheten eller skönmåla mina tankar. Det är faktiskt bara där min absolut frihet ligger. Eller det kanske inte är helt och riktigt sant, det är ju i mitt huvud, men i min dagbok ligger många "hints" till dessa fördolda i texten. Saker som skall påminna mig om vad och hur jag tänkte.

 

Skriver ni dagbok?

 

En rolig nyhet i mina annars väldigt gråa vardag är att min ansökan om ersättning från en försäkring som jag skickade in till Folksam för ett och ett halvt år sedan äntligen ger frukt.
Även om det var i en väldigt begränsad omfattning (som ett litet rött äpple), så känns det som om jag vunnit på triss!
Det är inte på några sätt tal om miljoner eller ens i närheten av de fantasi summorna, men ändå en liten skön peng att förgylla tillvaron med. Jag blev mycket glad över detta, en underbar present.
Jag vet dock inte om jag kanske har möjlighet till att vara berättigad till mer pengar, det får vi se.
Jag hade tänkt köpa en bil för den här slanten, men jag har nu tänkt om och kommit fram till att jag betalar lite skulder istället och på det sättet ger mig utrymme att om framtiden behöver det, överleva utan inkomst någon månad. Jag skall även köpa en TV, jag kollar inte på teve egentligen. Jag har fortfarande inte kopplat in min digitalbox sedan jag flyttat in i oktober. Men den här skruttiga teven som jag köpte för mina egna pengar när jag var fjorton år, alltså elva år sedan börjar bli lite gammal. Jag kommer nog se mer teve framöver, teven som jag tittat på har även WiFi anslutning och jag hoppas med detta att jag kan streama film från datorn och titta på teven, annars är det bara att köpa en sladd visserligen. Så det ska bli kul :) Fri hemkörning från cdon också, om man beställer därifrån som jag planerar att göra.

 

Hm, annat då.
Robin kommer (väl) hem idag från Fjärran östern! Woho
Eftersom jag vet att Robin är en av mina lojalaste läsare, så kan jag prata till honom genom den här sidan! Men jag vet ju aldrig när han kommer läsa detta, men Robin! Robin, jag har saknat dig, det är kul att du är hemma igen! :) Du får höra av dig så fort du har möjlighet att träffa mig!

 

Imorgon har jag även mitt första besök på den nya vårdcentralen.
Skall få träffa läkaren och jag hoppas hoppas hoppas från djupet av mitt hjärta att en utredning kan starta igen, och att jag får ha kontinuerlig kontakt med denna. Jag är lite trött på att vara sjuk, idag har jag faktiskt haft det väldigt lindrigt med inflammation, skönt för omväxlingsskull. Och jag skall därför inte skriva mer om det, den här gången.

 

Mina föräldrar har båda hittat (en) varsin ny. I ärlighetens namn är jag väldigt obekväm med detta, men det spelar ingen roll då det endast är deras lycka som jag faktiskt bryr mig om. Jag hoppas bara att det kommer hålla i sig, och att det kommer fortsätta göra dem lyckliga. Jag skall faktiskt ringa min mamma efter det att jag postat det här inlägget. Det var länge sedan jag träffa henne och jag har inte träffat min Sessi på hur länge som helst, saknar henne massa :D
Hon är världens bästa, har funnits där i tolv, tretton snart, långa år.
Ända sedan hon fick följa med mig till Jordbro har hon varit så sällskapssjuk. Det var då hon började att alltid vara i närheten av mig, när jag satt framför datorn hela dagen, låg hon vid mina fötter eller satt bredvid mig konstant, när jag gick ut eller ifrån mitt rum följde hon efter hehe. Jag saknar hennes närvaro, även om jag inte saknar de spontana attacker hon kunde göra, få för sig, ibland. Men den hjärnskadan har ju inte läkt än så det kommer nog aldrig att ske :)

 

 

Jag funderar nu faktiskt på att ändra mitt efternamn, jag har länge velat göra detta, andra i familjen också. Och nu när jag har fått en liten slant över kanske jag skall ta tag i detta, och skicka in en ansökan till Patent och registreringsverket. Det kostar 1800 kr.
Så snart blir det kanske också Tavic även på pappret och inte bara virtuellt :D

 

 

Nej, den här gången får ni vara utan poesi från mig. Och vi får se det här inlägget som en liten uppdatering av bloggen bara.

 



/Eran Christoffer Tavic! yey, thumbs up for that!

 

 

Så liten hon ser ut vid min nya teve ^^

tv


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0