Substans för signaler

29-11-2011


Yey! Ett nytt inlägg!
Insikten som omnämndes förra gången har transformerats till verkliga handlingar: jag skall fasa ut en medicin som jag äter, Edronax, för att sedermera börja med en ny. Voxra. Som jag ser fram emot att få möta, jag hoppas inte den kommer göra mig besviken.



De långsiktiga antidepressivum som man utnyttjar idag omfattar vanligen någon av de tre signalsubstanserna Serotonin, Dopamin, och Nor-adrenalin, det kommer säkerligen att ändras då det bedrivs mycket forskning på området, det är många som använder sig av dem och därmed är det en stor inkomstkälla för läkemedelsföretag.
Ett nytt läkemedel som jag inte har någon erfarenhet av är typen Melatoninagonist, en medicin som direkt påverkar hormonet melatonin istället för signalsubstansen Serotonin, vilket kanske kommer att ersätta SSRI i framtiden, eller åtminstone vara ett komplement eller alternativ.
Men men, det kanske man får tillfälle att återkomma till senare någon gång.
Man vet inte riktigt hur dessa mediciner fungerar, eller varför, men man har märkt att om man hindrar kroppen från att ta upp dessa signalsubstanser (som jag nämnde ovan), och på det sättet höjer nivåerna av dem så mår människor bättre, ett tydligt exempel på okunskapen som finns kring dessa signalsubstanser är att det handlar om tre stycken, och inte en, samtidigt hjälper dem mot flera olika psykiska sjukdomar som t.ex. depression, ångest, panikångest, tvångstankar, tvångshandlingar och andra tillstånd av sänkt stämningsläge som tillhör dem. Möjligen har alla dessa kanske samma ursprung, men även det är motsägelsefullt då det ena inte nödvändigtvis behöver innebära det andra, alltså man måste inte vara deprimerad för att ha panikångest t.ex.
Man vet inte heller vad som kommer först, blir man deprimerad för att man har en låg serotoninnivå, eller får man en låg serotoninnivå för att man är deprimerad? Den gamla hönan och ägget!

 

Med detta vill jag bara påminna om att det finns så mycket okunskap om dessa signalsubstanser och medicinerna för att behandla dem, inte bara på ”vanliga människors” nivåer utan även hos de som utvecklar dem, forskarna. Man vet egentligen inte vad de gör hos oss varken biologiskt eller (till slut) genetiskt, därför tror jag att det är svårt att se hur dem påverkar människor subkroniskt eller kroniskt, eller människan i det stora hela, vad kommer följderna att bli av att vi tillsätter dessa antropogener (av människa producerad, alltså ej naturlig)?
Hur lång tid tar det innan människan anpassar sig till denna tillsatts? Hur många generationer?
Men orsakerna då?
Varför förblir dem, och blir verkligen fler människor oftare psykiskt sjuk?
På det första vet jag inte och på det andra ja, det blir vi faktiskt. Den procentuell ökning av människor som tar antidepressiva mediciner är högre än den procentuella ökningen av befolkningen.
Dem är inte i balans.
Till slut, om utvecklingen fortsätter dvs, så kommer denna grupp att bli en majoritet av befolkningen.
Kanske är det dags då att se till orsakerna, och inte symptomen som hela vården idag kretsar kring.
Man kan ju bara spekulera i orsakerna, men jag tror jag skulle kunna fånga upp dem allra flesta med några få ord; där Globalisering, Materialisering och Teknologi är dem ökande i sammanhanget och Religion, Kultur och Gemenskap är det som minskar. De tre första är ytligheter och de andra tre är till motsats mot ytlighetens lättsinne, mer ansvarsfulla och betänkande.
Materialiseringen är orsaken, Teknologin är förutsättningen och Globaliseringen är konsekvensen, resultatet. Dessa begrepp är så enormt stora, så man kan inte egentligen definiera dem, och vad som omfattas i dessa är nog ännu mer svårbestämligt, jag överlåter det till era egna kunskaper och ert eget förstånd och föreställningsförmåga.
Ett tankespår skulle kunna vara: Hur mycket av pengarna du tjänar går till att upprätthålla den faktiska kostnaden av att hålla din kropp mätt! (Allt annat är ju faktiskt bara kostnader till behov som vi själva har skapat oss, inte som vi behöver för att leva.)  Sedan kan man även diskutera värdet (att) leva, för det är ju ett väldigt generellt påstående.

 

Men! Om vi återgår till de första meningarna i det här inlägget så skall jag börja med en ny medicin, Voxra, som utöver att ha hämmande effekter på återupptagningen av Nor-adrenalin, även dopamin.
Jag har aldrig tidigare använt medicin för detta, men jag har hört många positiva effekter som jag hoppas på att få uppleva: att min inaktivitet, min apati, min olust skall om inte försvinna förminskas.
Jag skall börja äta den först på julafton, då jag har fasat ut min gamla medicin helt.
Till en början så har jag halverat dosen, och jag har börjat märka av dess effekter det har på mig, det här är andra dagen jag mår piss, trodde först att jag kanske skulle bli sjuk men det tror jag inte längre. Jag hoppas övergången kommer bli någorlunda smärtfri…

 

Vidare, så har jag bestämt mig för att genomgå en KBT- behandling till, men den kommer jag nog få vänta på länge då väntetiden är så lång på Ankaret. Allt som allt så är detta mina försök till att förändra mig, vilket jag måste göra för att kunna fortsätta plugga på universitetet på heltid, för att kunna bli normal, för att kunna få det liv jag försummat mig själv.
Jag ser mig själv som en ofullständig människa, pga. mina stora erfarenhetsbrister och andra komplex, jag hoppas jag kommer kunna rätta till dem, och därigenom ge mig den ro jag söker.



Framtiden är oviss, som den skall vara! Vi ses då ;)

 

Visste ni förresten att cancer i realitet har till 80% sin förklaring i livsstilsfaktorer?
Alltså matvanor, rökvanor, alkoholvanor och sex och samlevnad.
Endast enstaka procent är att hänföra till – Antropogena – livsmedelstillsatser , läkemedel, industrikemikalier eller miljögifter! Så man behöver inte vara så rädd för sin omgivning som man ofta får höra från dagstidningarna, äta inte det, undvik det, gör inte så och bla bla bla.

 

Sen kan jag berätta att den letala dosen för nikotin är densamma som för arsenik, 1mg/kg!

 

 

 

Serinda Swan, henne gillar jag =))


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0