Personlighetskluven filosofi

2015-02-22

 

Det gick inte, jag lyckades inte. Varför gick det inte? Vad är det för fel på mig? Jag fick först för mig att förebrå min lärare, 11/20 poäng, kom igen det är 55 %. Det är en poäng ifrån 60 %, vilket som jag har förstått det, är den vedertagna gränsen för att bli godkänd på en tenta. Men sedan vet jag inte hur väl det stämmer. Egentligen. Då, på den föregående kursens tentamen (Mikrobiologi 2) var man tvungen att skriva godkänt på ALLA frågor. Det lyckades jag med. Men denna??? Som faktiskt var så barnsligt enkelt??
Jag visste att detta var ett obligatoriskt moment för att FÅ göra examensarbetet. Jag förstod hur mycket som hängde på att jag skulle klara det. Men ändå … så pluggade jag inte… min lärare sa att han inte använde sig av poängsystem på tentan. VARFÖR SKRIVER DU HUR MÅNGA RÄTT JAG HAR OM DET INTE SPELAR NÅGON JÄVLA ROLL. Jag vet inte vad han använde sig av för rättningssystem om inte poäng eller antal rätt räknas, något självrättfärdigt är det ju definitivt, man kanske bedöms genom något ogreppbart, som inte kan ifrågasättas kanske hans föreliggande känsla av ens personlighet eller som en liten del av mig tror, ens driftighet, vilja… men nu spelar det ingen roll. Jag vet att jag inte gjorde bra ifrån mig. Detta är mitt misslyckande, det finns ingen jag kan peka på och lätta den här skuldbördan, hur mycket jag än vill. Alla fingrar pekar åt ett enda håll, och det är mitt. Jag avskyr mig själv, jag förstår inte vad det är som är fel på mig, varför gjorde jag så här? Jag måste på grund av den här... ofördelaktiga tentan, skjuta upp mitt examensarbete en termin, vilket i sin tur betyder att jag måste hitta ett jobb snabbt som fan eftersom CSN redan dragit tillbaka sin planerade utbetalning den här månaden. Jag kan inte sluta klandra mig själv, mina beslut förbryllar så.. för jag anser mig själv vara tillräckligt intelligent för att kunna förutse saker som orsakssamband och konsekvenser, som detta. Så varför har jag inte en sparad buffert? Det måste finnas något annat i mig som styr mig och mina val mer än vad min intelligens kan göra. Som har mer substantiell kraft i vårt tredimensionella Alltet. En del av mig som fortfarande håller sig i mitt synfälts fördolda, men ändå så oupphörligt tillfinnandes bakom mina beslut. Något som saknar vördnad till min reella förmåga. Något som inte är kapabelt till att sia om konsekvenserna i mina resolutioner. Vad är det? Är Det en naturlig, biologisk del av mig? Finns Den här övermäktiga stjälparen i mina gener? Eller är Det något jag har förvärvat under dessa tjugonio år (jag fyllde år för fyra dagar sedan!)? Har jag blivit infekterad av en gemen parasit? Är Det en konstruktion av min fantasi? En önskan om att jag vore en annan?

 

En filosofisk fråga: Är man självdestruktiv om man >>högst medvetet<< Väljer att inte göra något som är bra för en, även om man inte har till avsikt att skada genom att inte göra det.
Är självdestruktivitet alltid något avsiktligt? Jag känner inte till definitionen men det känns som det är det spontant iaf. då om man skadat sig själv (fysiskt, psykiskt, känslomässigt, karriärmässigt, ekonomiskt, whatever) men inte med flit, är det inte bara en olycka då?

 

Om en kille kör sin bil i.. 300 km/h säger vi och kraschar. Är han självdestruktiv?
Han vet ju att det är hälsovådligt att köra bil så snabbt, fast det gäller ju bara om han kraschar.
Om han kör 300 km/h och inte kraschar, är han självdestruktiv då?
Om han kör 30 km/h och kraschar?

 

Om det finns en motsats till allt, kan man vara självkonstruktiv?
Det skulle jag vilja vara i så fall.
Ska man acceptera den man är? Även fast man inte tycker om det? Kan man välja vem man ska vara?
Jag har urskuldat mig flera gånger med att säga ”det är (bara) sådan jag är” även om jag inte nödvändigtvis yppat det direkt så. Vad är det för en förevändning, ursäkt, eller påstående? Jag har sagt det till mig själv fler gånger än vad jag har sagt det till andra. Vad försöker jag egentligen göra då? Övertala mig själv? På samma sätt som att ”ljuga för sig själv”…varför uttrycker man sig så? Det går ju inte! Det faller ju på sin orimlighet, eller rättare sagt sin omöjlighet. Jag menar om Du vet sanningen men berättar ändå en lögn för dig själv, hur kommer inte Du på dig själv med att det är en lögn? Du och du vet ju samma sak, det går ju inte…

 

Eller…

 

Tänk om det är så att jag, du, vi alla egentligen är flera personer i en kropp. För vad är det egentligen som avgör vad som är du? Om det är din personlighet så känns det som om man skulle kunna vara flera… Ibland säger folk att det inte var dom, eller ”jag var inte mig själv” när de har gjort något som inte nödvändigtvis är syndigt eller elakt utan kanske bara olikt deras ”karaktär”. Vad menar dem då? Om du inte var dig själv, vem var du då? Spelade du någon annan? Är det inte skrämmande att vara någon annan? Vad är det som triggar att man blir det? Tillfället? Hur blir man sig själv igen? Hur vet du att du fortfarande är du Om du har varit någon annan det vill säga…

 

Tänk om vi alla är så…typ som i filmen Mina jag och Irene. För hans båda personligheter är ju han, men samtidigt är dem ju inte det. Tänk om jag är flera personer. Kanske.. hm.. fem stycken!
Alla vill styra och ställa (antar jag) inte undra på att det blir kaos…undra vad som är mitt ”Riktiga jag” i så fall. Tänk om han inte ens få vara med, han kanske bara måste titta på när andra lever mig!
Tänk om jag aldrig varit mig själv eller tänk om jag aldrig blir mig själv?
Man verkar ju kunna förlora sig själv i samband med trauman.
Då kanske man måste ”hitta sig själv” igen. Som en skattjakt, va spännande!

 

”Christoffer, på sin jakt efter att hitta sig själv – genom djungel och vildmark, genom savann och öken”
En svartkomedi, inspirerat från halvverkliga händelser och ytterst tveksamma åsikter!
Här får vi följa den trekvarts utvecklingsstörda, men ändå så svårälskade Christoffer genom urbana synnerligen triviala äventyr så som ”Diska disken”, eller i tillbakablickar i förskräckliga incidenter som ”Kalla fossingar” som här i en ny omskriven version är redo att sätta skräck i en ny oskuldsfull generation!

 

Imorgon är det en ny härligt grå vecka, som bär med sig en värmande känsla av ovisshet för framtiden, ska jag få behålla lägenheten? Skall jag hitta något jobb? Skall jag kunna betala mina räkningar? Mycket spännande. YOLO! Fuck yeah!

 

/Christoffer Tavic

 

 

Tidstypiska görande och låtande

Jag har saknat drivkraft att skriva. Det går liksom i perioder och januari har verkligen varit en lång månad av håglöshet, det har inte bara varit här jag har saknat uppmuntran. Apatin blomstrar i ett vidsträckt landskap med mig som sin början, som sitt ursprung.
Den här bloggen blir faktiskt i år 6 år! Jag undrar hur länge jag kan hålla liv i den, fast åandra sidan har den varit, sett i sin helhet ganska livlös hitintills. Mina bladförsedda fönsterblommor har jag tränat, eller härdat till kaktusar, de får vatten en gång i månaden eller hur ofta jag nu blir påmind av deras befintlighet, jag kan inte dra mig till minnes att jag skulle ha bytt jord (det skulle inte vara likt mig, min karaktär, att göra det så jag känner inget behov av att fresta på minnet med sådana onödigheter) jag vet inte hur mycket av ljusenergin som lyckas ta sig igenom persiennerna som oftast är neddragna men ändå mycket oftare uppe än antalet bevattningstillfällen. Önskar att de kunde göra något för att påkalla min uppmärksamhet, men de sitter (eller står, vad det nu är för position som bäst beskriver en blomma) bara där snällt tysta och väntar, härdas. Okej, nog om mina blommor, de är inte så intressanta. Jag tänkte bara jämföra dem med min blogg, som troligtvis också drabbats av samma livsöde, en evig näringsbrist. Jag har nu kommit till den sjätte och sista terminen i min utbildning, det var nära att jag inte blev uppflyttad. Att jag skall få göra mitt examensarbete på CMMS (där jag jobbade i somras) hänger på att jag klarar en omtenta som är den 9 februari.
Vetenskaplig metodik. Statistik. Nollhypoteser, alternativ hypoteser, normalfördelad eller icke normalfördelad, median och medelvärde, signifikansnivå, parat eller grupperat t-test, variationskoefficient. Jag vill bara skära ut mina ögon när jag ser dem här orden, kräkas på dem.

 

Världen snurrar vidare och vi har passerat ännu ett varv runt vår sol, vi har hamnat i 2015. Vad kommer det här året att bjuda på för förödelser och bedrövelser måne? Några fler försvunna eller störtade flygplan säkert, några härliga fyrverkerier från självmordsbombare, rullande huvuden av bödeln ISIS, mer sanktioner och embargon, högre skatter, sämre skola och sämre sjukvård, 2015 here we come!
Jag tycker det är helt otroligt att den här världen fortfarande existerar, den har enligt mig passerat för länge sedan sin förväntade livslängd. Jag tänker på alla de här luftslotten som byggs upp, som de flesta människor känner sig så trygga i. Jag tänker på USA och deras galna grepp om världsekonomin, är det inte fler än jag som ifrågasätter dollarns fortsatta värdeökning? Var kommer den ifrån? Vad beror den på? Det är ett verkligt fuskbygge om något, HELT OCH HÅLLET artificiellt konstruerad av deras ”federal reserve”. Hur många biljoner dollar har inte USA i skuld till sin egen bank? De fortsätter att låna pengar, trycka nya pengar och dollarn ÖKAR i värde!?! Det är ju galet! Hela världen verkar tycka det är okej också. Poff säger det bara en dag så rasar allting. Säkert i år. EU och USA fortsätter att försöka svälta ut Ryssland. Ryssland ska ned på sina knän innan de är nöjda. Men fortfarande står dem stadigt. Snarare är det flera nationer i EU som börjar, inifrån, se att de nog egentligen bara målar in sig i ett hörn själva. Tyskland, Frankrike, Italien, Grekland. De alla förlorar väldigt mycket. På vad börjar de fråga sig. Vad är det de försöker göra? ”Vi förlorar pengar pga vaddå?” Är det någon som vet? Är det ens någon som bryr sig längre? Spelar det någon roll att den Ukrainska överbefälhavaren säger att det INTE finns några ryska trupper i Ukraina. För USA? För EU? Som är helt övertygade om att Ryssland bedriver krig i Ukraina (därav sanktionerna). Nej inte ett jävla piss. De utökar sanktionerna istället. Vem bryr sig? Vem bryr sig att Ukraina bombar sin egen befolkning (etniska ryssar) med uttalade nazister i spetsen? DE HAR NAZISTER PÅ FLERA AV SINA MINISTERPOSTER: Vicepremiärminister, ekologiminister, jordbruksminister, försvarsminister och riksåklagare. Inte nog med att Sverige inte fördömer detta, är emot det på något sätt, istället stödjer vid dem. Vi stödjer nazister i Ukraina. Det är helt galet om ni frågar mig. Helt sinnessjukt med tanke på debatten som finns här.
Svenskar och svensk media blir rasande när ryska flygplan flyger VID den svenska gränsen. Vi kallar det aggressioner från öst. Spelar det någon roll för svensken att Sverige har signalspaningsplan flygandes vid den ryska gränsen? Knappast. Den här tanken som USA och västvärlden har. Och därigenom även människor i den. Att handlingar i sig inte kan bedömas som goda eller onda. Det är BARA var de kommer ifrån som spelar någon roll. Som när Ryssland skickade in förnödenheter (som passerade Ukrainas tull) till en belägrad stad i östra Ukraina, kallade USA det för en invasion. Det var mat och medicin. Mat och medicin. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg när det var aktuellt. Den här världen är galen och vi är galna som accepterar den. Andra saker som jag tycker är i en udda kombination skrämmande och roande är t.ex. införandet av fingeravtrycksläsning på mobiltelefoner. Vad är det? Finns det människor här ut i världen som tror att USA skulle oavsett vad det står i era jävla användaravtal oavsett vad Apples högsta chef säger ha något emot att TA dessa? Jag menar, vi har ju genom Snowden, fått reda på att USA övervakar alla i hela världen dygnet runt årets alla dagar i alla elektroniska kommunikationsvägar. Skulle någon bli förvånad om de registrerade människors fingeravtryck också? Eller deras iris. Skulle folk ens bry sig om de plötsligt ville operera in ett mikrochip i deras huvuden? Eller skulle det marknadsföras som något tidsenligt moderiktigt så att människor till och med skulle betala pengar för det. Det kanske skulle kunna få en Apple logga eller nått annat tjusigt, allt för att lura massorna eller hur: de står o’ viftar med en Iphone i ena handen framför folket och med den andra trycker på knappen för ett kärnvapenkrig eller nått.


Andra saker som jag tycker går fruktansvärt skrämmande obemärkt förbi är vad som sker i vårat eget land. Regeringen tillsammans med Alliansen. Alltså alla partier förutom Sverigedemokraterna. Kom överens om en ny lag som möjliggör att landet kan styras OBEHINDRAT av en minoritetsregering.
Jag fick en fråga i samband med detta i december i en sådan här medborgarundersökning som ofta bedrivs av de stora tidningarna, och tv-kanalerna: Om jag tyckte det var demokratiskt eller odemokratiskt att Sverige skall få en sådan ny lag. Jag fick sedan se resultatet av denna undersökning och 66% tyckte det var demokratiskt (+ vet ej svar mot 34 % odemokratiskt). Svenskar tycker det är demokratiskt riktigt att en minoritet skall kunna styra. Yepp. Jag känner mig en aning skeptisk till den här nya tolkningen av ordet demokrati, då den helt omintetgör dess betydelse. MEN HEY vem bryr sig? Det ligger väl bra i tiden då antar jag. Vad bryr sig människor om egentligen? Ideal och utopiska drömmar snarare än saker som FAKTISKT händer i Sverige, i världen. Jag tycker människor säljer sin fria vilja allt för billigt. Är det så hemskt att bestämma över sitt eget liv? Måste vi ge staten makten att bestämma över hur jämt könsfördelade företagsstyrelser är? Hur föräldrar fördelar tiden till sina barn? Hur stora bröst en fiktiv tvspelsfigur har? Något annat som är väldigt tidsenligt här ju den här grönheten som skall vara I ALLT. I lokaltidningen Mitt i Haninge stod det nyligen att de skall ta bort 200 parkeringsplatser kring den mest centrala delen av Haninge, inför ett bygge om en ny ”stadskärna” i den skall det ingå 450 nya lägenheter, INGA (noll) nya parkeringsplatser kommer att tillkomma. Istället skall de ha en cykelparkering. Haninge som till ytan är en väldigt stor kommun tar sig rollen som en föregångare när det gäller att motarbeta bilismen. Folk måste verkligen ha förblindat sig av idealism för att kunna genomföra sådana här saker. Ibland undrar jag om det är jag som har en psykos eller alla andra.

 

/Christoffer Tavic

 
 
 

RSS 2.0