Framtiden

2015-07-18

 

Här kom den, helt obehindrad skövlade den över allt motstånd. Sårbar var mitt innandöme, som en skallös sköldpadda. Fullständigt tämjbar och medgörlig. Absolut formbar, även under inflytande från de klenaste av händer.
Jag vek mig för den, så länge jag har längtat för att få göra det, kuva mig under den. Total absolut underkastelse.
Hur lyckades den ta sig igenom? Jag som trodde det var så ogenomträngligt…
En mindre stjärna av lycka glänser bortom horisonten, jag vädrar den, anteciperar den med öppen famn. Den sänker inte tröskeln utan bär med sig en energi av otänkbar storhet som tvingar igång den nödvändiga reaktionen som krävas för tvinga sig över den, och omstarta Denna starkt eftersatta vitala mekanism.

 

Kanske den nya medicinen? Kanske ett ögonblick av klarhet mellan denna och den förra.
Kanske är jag tillbaka in i dimman imorgon och återigen lider hemska kval, men förhoppningsvis med den nya skepnaden i sköldpaddskroppen - modifierad för att möta dagens hämningar reformerad för att möta framtidens aber – är jag bättre förberedd.
Förbluffad av upplevelsen, om bara så för dagen, att få stå med båda fötterna på jorden.

 

Dags för ett nytt ordspråk: en insikt kommer sällan ensam!

 

Christoffer från Juli månad 2015.

 

 

RSS 2.0