Under attack

16 november 2017

 

Jag är under attack. Jag kan inte identifiera min antagonist. Jag förstår inte i vilken riktning jag skall kuva mig under min sköld, jag ser inte min angripare, var är du? Vem är du? Jag känner hur du stramar åt min strupe, hur du fyller mina lungor med ditt gift, hur du vittjar mitt hjärta på blod, hur du fyller mitt huvud med bedrövelse och fördömelse. Jag känner din fysiska närvaro, vart enda hårstrå reser sig efter dig, pekar ut dig…men jag kan inte förnimma dig med mina andra sinnen. Mitt adrenalin pumpar genom mina ådror som om jag vore det svagaste och klenaste djuret på savannen. Skräcken, fasan över att jag skall finna dig får det att rysa genom hela min kropp. Min fantasi försöker urskilja dig från min omnejd, men allt den ser är ett becksvart moln av ångest. Min förtvivlan över att inte kunna förstå, förstå mina egna känslor, varför jag känner som jag gör….det gör mig galen.

 

 

Hur kan jag vara 31 år och inte kunna handha mina egna känslor? Hur kan jag inte förstå vad det är som är deras ursprung? Vem, eller vad ska jag undvika? Skall jag akta mig för? Hur kan jag efter så många år på denna jord fortfarande vara så tafatt med mina lidelser och inlevelser? Hur jävla värdelös får man bli? Jag känner mig som ett hjälplöst barn. Snälla, lämna mig inte ensam med mina känslor, de är inte bra för mig, de gör mig illa och de kommer att ha ihjäl mig så fort du vänder bort.
Det var länge sedan ångesten jagade mig så här, jag känner mig fruktansvärt värdelös, misslyckad, oälskbar. Jag föraktar mig själv, jag vågar inte titta någon i ögonen för jag är så rädd att väcka deras avsmak. Min egen spegelbild får mig att kvälja. Det jag mest av allt vill nu är att försvinna, försvinna bort från mina misslyckanden, min ångest, mitt hat mot mig själv. Befria mig från detta lidande, befria mig från mig själv, jag är en sån börda. Ett skrovmål för cerberus.

 

 

 

 
 
 

Böner

8 november 2017

 

Folk verkar tro, att be till Gud är om att få saker tillbaka, att få SIN viljas önskan tillgodosedd. Som om Gud vore någon tuggummiautomat eller en önskebrunn - man ber om något så skall man få det. Böner, skall inte handla om att få saker och ting, att tillönska sig saker och ting, om Begär.
Det är galet att ateister inbillar sig det förmenande. Eller rättare sagt det är förnedrande att ateister förmodar det, både för dem själva och för de troende. Man ber om inre auktoritet och vitalitet, om att man skall ådra sig insikt över sina egna tillkortakommanden, man ber om vägledning i svåra kval och förlamande vånda.

 

Du tillber din skapare, till din Gud, för att visa tacksamhet och vördnad inför Honom och Hans skapelse, inte för att få en ny iphone i julklapp. Be om att Han skall ge dig styrkan du behöver för att du skall kunna förstå och förfärdiga ditt eget liv och din egen framtid på goda och moraliska grunder, på tålamod och ärlighet, på rättfärdighet. Böner skall motivera dig att förändras och förändra.

 

Vi ber för att vi skall förstå att våra egna planer om, våra liv och vår samtid, inte nödvändigtvis är Guds plan. Vi ber om att förstå att vi INTE kan förändra och förhindra allting som händer omkring oss, gott som ont. Du ska inte be om något som inskränker en annan människas rättigheter. Vi människor, särskilt ateister, måste begripa att människor inte är goda eller onda, vi måste förstå att vi är BÅDE och. Även du som just nu läser detta, som kanske bara förespråkar kärlek och omtanke om allt, måste inse att du inte är - Bara god. Du är också ond, du är full av tillkortakommanden och själsliga lyten. Så länge du inte inser detta, och accepterar den sidan av dig själv kommer du aldrig att bli en full människa. Du kommer fortsätta leva som en halv person, en ytlig sådan, reducerad och inskränkt i dina resonemang och i din världsbild. Det betyder inte att du skall vara ond, utan bara ha förståelse för att även du är kapabel till ondska.

 

Vänsterskitfittor (aka. de gudlösa) tror att de kan LAGSTAGDA bort ondska.

”Bara vi får tillräckligt många lagar så försvinner allt som är ont!”

”Bara vi inskränker på människors medfödda rättigheter och människors frihet så blir vi av med ondska och vi kan leva i Utopia.”

 

Vi har getts liv, Vi är skapta med fri vilja, DÄRFÖR finns ondska.

 

Kristna tror inte att de kan BE bort ondska. Att de kan be bort att sorgliga och hemska saker skall hända dem eller deras kära. Jag tycker det är hemskt att personer, atiester, strävar mot de gudfruktiga och kristendom. De förnedrar, förlöjligar och rent av hatar mot människor som Tror.

 

Ett tydligt exempel såg jag igår när jag besökte MSN’s sida, jag minns inte ordagrant vad ”artikeln” hade för titel, men det handla om att ”Myter om aborter”. Vilket var ren propaganda FÖR aborter, där författaren försvarade allt med aborter. Det var bland de vidrigaste jag läst någonsin, främst för att vad det symobilserar i vårt Sverige. Här i världens gudfattigaste land, där väldigt få människor ser livet som något heligt och övernaturligt, där de flesta är FÖR aborter. Vilka skulle denna artikel rikta sig till? De som redan inte har något emot att ha ihjäl foster (som enligt mig också är människor – och därför har rätt att leva lika mycket som du), som använder aborter som preventivmedel. För de redan frälsta? (Ber om ursäkt för ironin)

 

Jag förstår faktiskt inte. Att vara abortmotståndare i Sverige likställt med en våldtäktsman, på något sätt är det HEMSKT, DÅLIGT och MOTBJUDANDE. För att jag är för liv? För att jag är för rätten för att det ofödda barnet skall få leva? Jag tycker ni är motbjudande.

 

Besök denna sida: https://www.babycenter.com/pregnancy-week-by-week

 

Vilken vecka tycker DU det är okej att ha ihjäl barnet? I Sverige är det tillåtet att göra abort utan särskild tillåtelse från socialstyrelsen fram till vecka 18. Hur kan folk inte SE med sina ögon att det är ett barn? Ett liv? Att det inte bara är en ”klump” med celler.

 

 

 

 

RSS 2.0