Under attack

16 november 2017

 

Jag är under attack. Jag kan inte identifiera min antagonist. Jag förstår inte i vilken riktning jag skall kuva mig under min sköld, jag ser inte min angripare, var är du? Vem är du? Jag känner hur du stramar åt min strupe, hur du fyller mina lungor med ditt gift, hur du vittjar mitt hjärta på blod, hur du fyller mitt huvud med bedrövelse och fördömelse. Jag känner din fysiska närvaro, vart enda hårstrå reser sig efter dig, pekar ut dig…men jag kan inte förnimma dig med mina andra sinnen. Mitt adrenalin pumpar genom mina ådror som om jag vore det svagaste och klenaste djuret på savannen. Skräcken, fasan över att jag skall finna dig får det att rysa genom hela min kropp. Min fantasi försöker urskilja dig från min omnejd, men allt den ser är ett becksvart moln av ångest. Min förtvivlan över att inte kunna förstå, förstå mina egna känslor, varför jag känner som jag gör….det gör mig galen.

 

 

Hur kan jag vara 31 år och inte kunna handha mina egna känslor? Hur kan jag inte förstå vad det är som är deras ursprung? Vem, eller vad ska jag undvika? Skall jag akta mig för? Hur kan jag efter så många år på denna jord fortfarande vara så tafatt med mina lidelser och inlevelser? Hur jävla värdelös får man bli? Jag känner mig som ett hjälplöst barn. Snälla, lämna mig inte ensam med mina känslor, de är inte bra för mig, de gör mig illa och de kommer att ha ihjäl mig så fort du vänder bort.
Det var länge sedan ångesten jagade mig så här, jag känner mig fruktansvärt värdelös, misslyckad, oälskbar. Jag föraktar mig själv, jag vågar inte titta någon i ögonen för jag är så rädd att väcka deras avsmak. Min egen spegelbild får mig att kvälja. Det jag mest av allt vill nu är att försvinna, försvinna bort från mina misslyckanden, min ångest, mitt hat mot mig själv. Befria mig från detta lidande, befria mig från mig själv, jag är en sån börda. Ett skrovmål för cerberus.

 

 

 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0