Drömmar

19 oktober 2017

 

Hur skall man tolka sina drömmar? Ska man tolka sina drömmar? Jag har så länge jag kan minnas kämpat med och mot min fantasi. Är fantasi en förlängning av mina drömmars kapacitet, eller är drömmar en prolongation av min fantasis potens… eller ingetdera?

 

Mina drömmar har onekligen en koppling till verkligheten, eller kanske rättare sagt min upplevelse av verkligheten. Då människor jag ser, hör och interagerar med i vaket tillstånd spelar sina karaktärer i drömlandet. Jag kan drömma väldigt intensiva drömmar om personer jag bara sett för en ynka sekund, den dagen. Vakenhetens tillkortakommanden gör sig påmind - i att vi förlorar den stora bilden, eller vi förlorar den inte, eftersom den finns kvar, men vi offrar den för att få ett sammanhang av världen vi utsetts för. Medan i drömmen, så är det tvärtom. Vi offrar sammanhanget för att få ta del av den stora bilden, därför upplevs drömmar ofta som, i brist på bättre ord, underliga. Våra drömmar är konstiga… det är vad vi kallar dem när vi inte förstår dem, då är dem konstiga. 
Vår vänstra hjärna kan inte hantera, strukturera och begripa våra drömmar, men det inträffar först när vi vaknar och nyktrar till: ”vilken konstig dröm”. När vi väl befinner oss i drömmen verkar ingenting konstigt, eller hur? Alla människors, inklusive ditt eget, beteende verkar så självklart.

 

Ja, klippa gräs mitt i vintern, det är väl inget konstigt? Eller flyga bland molnen som en fågel till en annan dimension är som att ta bussen till centrum, inga konstigheter alls.

 

Ditt förnuft och din logik existerar inte i drömmarnas värld, de behövs helt enkelt inte. Det finns inga regler eller villkor för en dröm. Allting händer, de mest sjuka och extrema tillgängliggörs för din fantasi, inte för att du vill att det ska hända utan bara för att det kan, det finns inga begränsningar för din fantasi. Inget koppel som tvingar den till verklighetens alla förbehåll, den är som en frikopplad hund i skogen, spring runt och runt och vet inte vart den ska ta vägen med all sin frihet.

 

Vad är då drömmar? Är det en förevisning av framtiden? Är det en önskan om vad framtiden skall innehålla? Är det en rädsla för vilka olyckor framtiden kan besvärja fram? Varför ska drömmar skrämmas? Alltså, varför finns mardrömmar? Jag har svårt att föreställa mig en logisk och rationell betydelse av drömmar, och mardrömmar har jag än mindre förståelse för. Vilken evolutionär funktion skulle mardrömmar ha?

 

Jag ser drömmar som ett gränslandskap. Ett gränslandskap till Gud och himmel. Att det är i drömmar vi får en glimt av vår skapares storhet. Att verkligheten är en sund konstruktion medan drömmar är potentialen. De härstammar från samma plats där tankar och ideér tillkommer. Jag förflyttar visserligen spörsmålet bara vidare, men det är min övertygelse. För var kommer en tanke ifrån? Vart kommer en idé ifrån? Ingenstans? Knappast va

 

Drömmar är för mig ett så tydligt exempel på Guds existens som det blir, en ateist skulle väl som brukligt hävda att ideér och drömmar kommer från ingenstans, de bara ”poff” blir till från och ur det tomma intet, precis som deras föreställningar om universums och livets tillkomst. Det anser jag vara ett fruktansvärt osofistikerat resonemang. Jag kan inte förstå att man kan nöja sig med den föreställningen och blunda för dessa frågeställningar, svepa dem under mattan som om de vore oviktiga för att vi med genetiken bevisat att vi till 98% delar DNA med apor – så är vi därför en slumpmässig olycka i kosmos? VA? Ateister ser detaljer och men tycks inte ha förmåga att greppa den hela bilden, de försöker finna bevis i det minsta men ser inte det komplexiteten i det stora.

 

Vi delar DNA till 50 % med bananer. Har de kommit något gott ur ateism förutom det moraliska fördärv de förespråkar. Inte ur min synvinkel. De vill ta religion ifrån oss, de vill ta våra traditioner och vår kultur. Alla de saker som gör oss till människor vill de spola ned i toaletten, för allting är tillåtet, Gud är ju död. Moral är bara hinder, de ska demonteras. Alla ska ha sex med så många de kan för att frigöra sig från den sociala konstruktion som är kärnfamiljen. De skrattar åt den, de hatar den och gör allt för att förstöra den. Lögner och svek är bara verktyg för den personliga framgången, inget att frukta där eller hur? Ateism kan inte försvara moral. Så varför försvara ateism om du tror på moral? Alla jorderikets skatter äro förgängligheten underkastade. Det vi äger är ingenting. Inget kan mäta sig mot vad vi bär inom oss, som människor, gudfruktiga eller ej.

 

Jag skippar predikan och fortsätter prata om drömmar igen. Jag liksom de flesta (tror jag) tar vanligen den lätta vägen ut, att när jag vaknar så rationaliserar jag bort drömmar som om att de inte betyder något. Men är det verkligen så? Betyder drömmar ingenting? Jag tror att jag gör det för att jag inte vill hamna i något avgrundsdjupt kaninhål av filosofiska teorier, som i slutändan ändå är omöjliga att praktisera i verkligheten, den sfär som vi alla delar med varandra är väl ändå den som räknas högst?

 

Men…tänk om vi möts i drömmar då? Tänk om, när jag ser dig i min dröm…så ser du mig i din? Vi behöver inte sova samtidigt, tid är irrelevant i drömmen, det är väl därför det går så fort att sova… vi går och lägger oss och plötsligt är vi vakna igen. På ingen tid alls. Sömn är som en tidsmaskin, till framtiden, och drömmen är själva resan som susar förbi fönstret i din kupé. Drömmen är fylld av allehanda scenarion och scener, familjära som främmande, människor du känner och monster du fruktar, oändliga korridorer i ett tingeltangel. Drömmar väcker alla känslor vi känner i vaket tillstånd, kanske ibland ännu starkare. Om du blir arg på en person i din dröm, som kanske gör något dumt eller ont gentemot dig, känns det inte lite rättfärdigt att vara fortsatt arg på den när du väl vaknar även fast du helt och hållet vet att den personen inte är att belasta för vad som hände i din dröm? Jag menar, du var ju du…och hon eller han var ju han eller hon.

 

 

 

Jag skall, som människor i alla tider, fortsätta att begrunda drömmar och fantasi, jag både älskar och hatar dem. God’natt och dröm sött!

 

 


 

Det finns inget för mig som är så inspierarnade och drömlikt som universum. Hur vacker är inte den bild? Jag älskar den så...

 
För att se den i större format  gå in här -> https://imgur.com/6qiY7MK

RSS 2.0